Mina alkoholvanor
Enligt alkoholprofilen.se:
Du dricker ganska mycket samtidigt som du brukar bli berusad ganska ofta. Visst finns det trevliga sidor med alkohol, men du tycks betala ett högt pris för att dricka. Vi tar konsumtionen först. Du hamnar någonstans i intervallet 15–25 glas/vecka för män och 10–15 glas/vecka för kvinnor. (Ett ”glas” är samma sak som en liten starköl, en stor mellanöl, ett glas vin eller en drink med 4 cl sprit.) Det betyder att du dricker mer än de flesta och dessutom ökar du dina risker genom att bli berusad ofta. Tvärtom mot vad många tror är det bättre att sprida ut drickandet än att hälla i sig allt på helgen.
Framför allt har du flera poäng på varningssignaler. Det tyder på att alkoholen ställer till en del elände för dig. För många människor blir de där negativa sakerna självklarheter till slut. Att ha minnesluckor, säga saker man ångrar eller bli osams med någon man tycker om. Vi vet inte exakt vad du upplever för problem, men de hade förmodligen inte uppstått utan alkohol. Fundera gärna på om du tycker att det har varit värt det.
Hehe. Och nu till nåt helt annat:
Har du köpt ett äpple idag?
-Ja.
Hur smakar de?
-Bra.
Eh, vem är det som har köpt äpplet?
-Frida!
Vad har du för efternamn?
-Elkolv.
O du e flicka?
-Ja.
Mancandy strikes again
Du dricker ganska mycket samtidigt som du brukar bli berusad ganska ofta. Visst finns det trevliga sidor med alkohol, men du tycks betala ett högt pris för att dricka. Vi tar konsumtionen först. Du hamnar någonstans i intervallet 15–25 glas/vecka för män och 10–15 glas/vecka för kvinnor. (Ett ”glas” är samma sak som en liten starköl, en stor mellanöl, ett glas vin eller en drink med 4 cl sprit.) Det betyder att du dricker mer än de flesta och dessutom ökar du dina risker genom att bli berusad ofta. Tvärtom mot vad många tror är det bättre att sprida ut drickandet än att hälla i sig allt på helgen.
Framför allt har du flera poäng på varningssignaler. Det tyder på att alkoholen ställer till en del elände för dig. För många människor blir de där negativa sakerna självklarheter till slut. Att ha minnesluckor, säga saker man ångrar eller bli osams med någon man tycker om. Vi vet inte exakt vad du upplever för problem, men de hade förmodligen inte uppstått utan alkohol. Fundera gärna på om du tycker att det har varit värt det.
Hehe. Och nu till nåt helt annat:
Har du köpt ett äpple idag?
-Ja.
Hur smakar de?
-Bra.
Eh, vem är det som har köpt äpplet?
-Frida!
Vad har du för efternamn?
-Elkolv.
O du e flicka?
-Ja.
Mancandy strikes again
Enough
Nej nu jävlar. Dags att sätta stopp för det eskalerande förtrycket som råder i dagens Sverige. Det gäller att sätta ner foten, precis som Rosa Parks. Det är nog med Ipred och allt ökande av övervakningen av den vanliga medmänniskan.
Vad gör vi åt detta? Protesterar. Iaf jag. Jag kan ofta ses skrikandes olika saker om allt som är kasst med vårt land. Helst på bussar, hissar och liknande så folk inte får chans att rymma från mina sanningens ord. Men det är inte bara det. Jag är även en brottsbekämpare. På kvällarna busplingar jag ofta på hemma hos Reinfeldt, imiterar Carl Bildt i tid och otid. Självklart så fungerar jag även som Östersunds Batman med. Sydde klart min superhjältemundering för bara ett par veckor sedan så har inte blivit riktigt varm i kläderna än, men det tar sig. Jag rekommenderar att alla som inte har en superhjälteutstyrsel syr en genast och brottsbekämpar tillsammans med mig på nätterna. Såhär ser min ut:
En av få gångerna jag klätt ut mig under dagtid, men som ni kan se var det ett speciellt tillfälle så jag fick göra ett undantag.
Who's with Mäki?!
Vad gör vi åt detta? Protesterar. Iaf jag. Jag kan ofta ses skrikandes olika saker om allt som är kasst med vårt land. Helst på bussar, hissar och liknande så folk inte får chans att rymma från mina sanningens ord. Men det är inte bara det. Jag är även en brottsbekämpare. På kvällarna busplingar jag ofta på hemma hos Reinfeldt, imiterar Carl Bildt i tid och otid. Självklart så fungerar jag även som Östersunds Batman med. Sydde klart min superhjältemundering för bara ett par veckor sedan så har inte blivit riktigt varm i kläderna än, men det tar sig. Jag rekommenderar att alla som inte har en superhjälteutstyrsel syr en genast och brottsbekämpar tillsammans med mig på nätterna. Såhär ser min ut:
En av få gångerna jag klätt ut mig under dagtid, men som ni kan se var det ett speciellt tillfälle så jag fick göra ett undantag.
Who's with Mäki?!
Tjena mansgodis : )
Ni som inte LOOOOOLLLAAR är dead inside ;);)
KJAM
Expressen
Jag tycker egentligen inte om Expressen. Eller Aftonbladet för den delen heller. Man apar egentligen bara efter brittiska skvallertidningar, men gör det på ett sämre och mer osmart sätt, vilket är trist. Men hur som helst så skrev Expressen följande recension av Takidas nya skiva (Takida som jag nu på sistone har fått reda på stavar sitt namn tAKIDA...Omg):
Som en sur uppstötning från de mörka postgrunge-åren kommer nu ännu en skiva av Takida.
Enligt gruppen själva har de utforskat sina mörkare sidor den här gången.
Det får vara hur det vill med den saken. Det enda mörker de kommer med är tanken på att det finns människor här i landet som faktiskt väljer att lyssna på den här musikaliska styggelsen.
En låt som ”As you die” gör mig visserligen rädd för döden, men mest för att jag inser att rockrecensenternas eget lilla helvete antagligen ackompanjeras av just den här skivan. Och det vore ett fruktansvärt straff. Lite evighetseld och en gnutta svavel vore ett behagligt bastubad i jämförelse.
Nu är Takida i och för sig inte obegåvade, de saknar bara a lla ansatser till något som över huvud taget skulle kunna kallas god smak. I stället har de gjort en häxblandning på Nickelback, Staind och Linkin Parks ångestpekoral kryddat med lite gothrockigt kajalpyntat svårmod och äktsvensk duktighet.
Problemet är att de inte riktigt lyckas leva upp till pretentionerna. Det låter så tryggt och helgjutet och stabilt att det bara blir teater av det hela. Man tror inte ett dugg på sångaren Robert Pettersson och hans band. Så i slutändan är ”The darker instinct” inget mer än en pint proteindrinksrock som antagligen specialkomponerats för att förpesta alla Sveriges träningslokaler under det kommande året. Man skulle därmed utan att överdriva kunna kalla Ångegruppens senaste album för en fara mot folkhälsan.
Behöver jag ens säga att betyget blev en etta? FNIIZIZIZIZIIZIZIIZIZIZIZZ
Det här är min vän Simon. Och jag vet för realz att ingen tjej sagt nej till denna sängkammarblick.
Som en sur uppstötning från de mörka postgrunge-åren kommer nu ännu en skiva av Takida.
Enligt gruppen själva har de utforskat sina mörkare sidor den här gången.
Det får vara hur det vill med den saken. Det enda mörker de kommer med är tanken på att det finns människor här i landet som faktiskt väljer att lyssna på den här musikaliska styggelsen.
En låt som ”As you die” gör mig visserligen rädd för döden, men mest för att jag inser att rockrecensenternas eget lilla helvete antagligen ackompanjeras av just den här skivan. Och det vore ett fruktansvärt straff. Lite evighetseld och en gnutta svavel vore ett behagligt bastubad i jämförelse.
Nu är Takida i och för sig inte obegåvade, de saknar bara a lla ansatser till något som över huvud taget skulle kunna kallas god smak. I stället har de gjort en häxblandning på Nickelback, Staind och Linkin Parks ångestpekoral kryddat med lite gothrockigt kajalpyntat svårmod och äktsvensk duktighet.
Problemet är att de inte riktigt lyckas leva upp till pretentionerna. Det låter så tryggt och helgjutet och stabilt att det bara blir teater av det hela. Man tror inte ett dugg på sångaren Robert Pettersson och hans band. Så i slutändan är ”The darker instinct” inget mer än en pint proteindrinksrock som antagligen specialkomponerats för att förpesta alla Sveriges träningslokaler under det kommande året. Man skulle därmed utan att överdriva kunna kalla Ångegruppens senaste album för en fara mot folkhälsan.
Behöver jag ens säga att betyget blev en etta? FNIIZIZIZIZIIZIZIIZIZIZIZZ
Det här är min vän Simon. Och jag vet för realz att ingen tjej sagt nej till denna sängkammarblick.
Musik
Hej o hå vilken givande titel. Jag gör denna långa historia kort och spolar tillbaks tiden ca 26 månader. Vi var på Metallica i Århus, Danmark. Eller, vi befann oss framför scenen de skulle kliva på om 4 timmar. Efter en timme eller två börjar det första förbandet. De var tydligen ganska stora i Danmark då de kom därifrån. Musiken de spelade var som att ta gift. Riktigt dåligt gift. Det gjorde ont i hela kroppen och inte fan blev det bättre av att han som sjöng såg ut som nån jeffla Elvis-wannabe plus att han lät förjävligt. Ni vet när man går efter en högt trafikerad väg och pratar i telefon men det är så jävla svårt att höra vad den andre personen säger pga allt oväsen trafiken gör och man blir sjukt galet irriterad - ungefär så kände jag under hela den spelningen. Två år senare så hörde jag kräken på svensk radio. Jag kunde inte heller glömma namnet sen jag hörde dem i Danmark. Det är nog ett bandnamn jag aldrig kommer glömma. Volbeat. De förföljer mig likt judarnas rätt i samhället. What?
Och Takida. De är ju faktiskt bättre än Volbeat. Det kanske beror på att jag förr om tiden lyssnade mycket på Creed och att Takida sedan dag ett försökt sitt bästa att låta som dem. Det är nog även därför jag avskyr bandet så mycket. Takida bevisar än en gång hur lite talang det faktiskt krävs för att slå igenom.
Här är ett bra recept för att slå igenom i dagens uppknullade musikvärld:
-Ta 3-4 riktigt obegåvade människor (OBS! En ska sjunga som en födande iller låter.)
-Be dem banka på sina instrument och be sångaren sjunga samma sak om och om igen (Exempel: I'm head over heels.)
-Betala ett skivbolag major money att signa dem.
-Ring runt och bombhota varje radiostation i Sverige att om de inte spelar Takida minst en gång i timmen så kommer saker hända.
Sedan att Takida förstör för sig själv genom att åka på turné får stå får dem. Lyssna från minut 3 och resten av klippet:
Så vackert.
Näe fifan, nu ska jag städa och gråta för att jag inte såg Deportees på yran. LaturZ
Och Takida. De är ju faktiskt bättre än Volbeat. Det kanske beror på att jag förr om tiden lyssnade mycket på Creed och att Takida sedan dag ett försökt sitt bästa att låta som dem. Det är nog även därför jag avskyr bandet så mycket. Takida bevisar än en gång hur lite talang det faktiskt krävs för att slå igenom.
Här är ett bra recept för att slå igenom i dagens uppknullade musikvärld:
-Ta 3-4 riktigt obegåvade människor (OBS! En ska sjunga som en födande iller låter.)
-Be dem banka på sina instrument och be sångaren sjunga samma sak om och om igen (Exempel: I'm head over heels.)
-Betala ett skivbolag major money att signa dem.
-Ring runt och bombhota varje radiostation i Sverige att om de inte spelar Takida minst en gång i timmen så kommer saker hända.
Sedan att Takida förstör för sig själv genom att åka på turné får stå får dem. Lyssna från minut 3 och resten av klippet:
Så vackert.
Näe fifan, nu ska jag städa och gråta för att jag inte såg Deportees på yran. LaturZ
Min jävla kropp
Skräll att jag inte höll vad jag lova genom att skriva ett nytt inlägg varje dag. Glömde igår. Eller glömde och glömde, somnade halv tio. Halv tio. Jobbet har gjort mig till en ny män. Som i många avseenden är sämre. Fast rikare. Eller, typ inte.
Men ska iaf kompensera det nu med ett högst personligt inlägg. Ett inlägg som jag kort formulerade i huvudet under natten. Min kropp är knepig. Krokig, sne, stor, välutrustad och konstig. Jag kom att tänka på detta under natten för att jag har en rygg som krånglar. Den krånglar väldigt mycket, men ofta till och från. Har haft en riktigt kass ryggnatt. Det kanske beror på att min säng är för mjuk men jag tänker aldrig ge upp den ändå. It's the nice. Kanske beror på att jag har en svank som Jenna Jameson skulle döda för.
Det hör väl kanske inte till konstigheterna att folk har ryggar som krånglar men ett annat strålande exempel på min konstiga kropp är mitt öra. Mitt högra öra. Under sista året på gymnasiet fick jag någon sorts öronkatarr. Tar man öroninflammation och gångrar det med 978056 så får man det jag hade. Efter några dagar av sängliggande och många tårar så fattade jag beslutet att gå till sjukhuset. För att du, kära läsare, ska tycka extra synd om mig så kan jag säga att jag knappt kunde gå pga smärtan. Och då ser jag ändå mig själv som nån sorts Terminator när det kommer till smärtgräns. Hur som, the breaking point, då jag verkligen insåg att nånting måste hända, var när mitt eviga lock typ lade om sig i örat ungefär en gång i timman - alltså, omgrupperade sig ungefär. Och när örat gjorde denna procedur så gnissla mitt öra. Alltså, dra-naglarna-på-blackboard-gnissla. Det ekade i hela kroppen när örat gjorde detta. Och när min dåvarande flickvän låg brevé mig i sängen och faktiskt hörde hur örat gnisslade som jag insåg att nånting måste göras.
Lägg till det faktum att det under flera dagar runnit nåt gulorange grejs ur örat så begav jag mig till sjukhuset. Väl där så stoppa de in allt de kunde hitta ungefär i mitt öra. Men guess what - de hittade ingenting. Skräll. Det gick över några dagar senare.
Summa summarum av detta är att jag inte hör lika bra på högerörat som mitt vänster och att det knäcker till i hela örongången varje gång jag sväljer. Det kommer och går litegrann hur högt det knäcker när jag sväljer, ibland märker jag knappt det medan andra dagar låter det som nån drar av en tigersmällare, vilket är sjukt störigt.
Lägg till en kroniskt krånglande vänsteraxel (som jag olustigt nog fick genom att hoppa ner i min säng, yey) som jag mer än en gång tänkt slå av med en yxa så kan man kort och gott säga att jag ofta vantrivs i min kropp. Min kropp är inget jävla tempel, men ska försöka ändra detta nu under stundande vinterhalvår. VLCD-kur och adressändring till Step-In garanteras.
Ett av många humorbefriade inlägg här på Mancandy men erkänn att du (Martin) fann det intressant.
I nästa inlägg ska det hatas på Takida och Volbeat. Yey :)
Jag efter en jävligt felknullad kväll på LSD
Men ska iaf kompensera det nu med ett högst personligt inlägg. Ett inlägg som jag kort formulerade i huvudet under natten. Min kropp är knepig. Krokig, sne, stor, välutrustad och konstig. Jag kom att tänka på detta under natten för att jag har en rygg som krånglar. Den krånglar väldigt mycket, men ofta till och från. Har haft en riktigt kass ryggnatt. Det kanske beror på att min säng är för mjuk men jag tänker aldrig ge upp den ändå. It's the nice. Kanske beror på att jag har en svank som Jenna Jameson skulle döda för.
Det hör väl kanske inte till konstigheterna att folk har ryggar som krånglar men ett annat strålande exempel på min konstiga kropp är mitt öra. Mitt högra öra. Under sista året på gymnasiet fick jag någon sorts öronkatarr. Tar man öroninflammation och gångrar det med 978056 så får man det jag hade. Efter några dagar av sängliggande och många tårar så fattade jag beslutet att gå till sjukhuset. För att du, kära läsare, ska tycka extra synd om mig så kan jag säga att jag knappt kunde gå pga smärtan. Och då ser jag ändå mig själv som nån sorts Terminator när det kommer till smärtgräns. Hur som, the breaking point, då jag verkligen insåg att nånting måste hända, var när mitt eviga lock typ lade om sig i örat ungefär en gång i timman - alltså, omgrupperade sig ungefär. Och när örat gjorde denna procedur så gnissla mitt öra. Alltså, dra-naglarna-på-blackboard-gnissla. Det ekade i hela kroppen när örat gjorde detta. Och när min dåvarande flickvän låg brevé mig i sängen och faktiskt hörde hur örat gnisslade som jag insåg att nånting måste göras.
Lägg till det faktum att det under flera dagar runnit nåt gulorange grejs ur örat så begav jag mig till sjukhuset. Väl där så stoppa de in allt de kunde hitta ungefär i mitt öra. Men guess what - de hittade ingenting. Skräll. Det gick över några dagar senare.
Summa summarum av detta är att jag inte hör lika bra på högerörat som mitt vänster och att det knäcker till i hela örongången varje gång jag sväljer. Det kommer och går litegrann hur högt det knäcker när jag sväljer, ibland märker jag knappt det medan andra dagar låter det som nån drar av en tigersmällare, vilket är sjukt störigt.
Lägg till en kroniskt krånglande vänsteraxel (som jag olustigt nog fick genom att hoppa ner i min säng, yey) som jag mer än en gång tänkt slå av med en yxa så kan man kort och gott säga att jag ofta vantrivs i min kropp. Min kropp är inget jävla tempel, men ska försöka ändra detta nu under stundande vinterhalvår. VLCD-kur och adressändring till Step-In garanteras.
Ett av många humorbefriade inlägg här på Mancandy men erkänn att du (Martin) fann det intressant.
I nästa inlägg ska det hatas på Takida och Volbeat. Yey :)
Jag efter en jävligt felknullad kväll på LSD
Obadiah Olofsson
I nådens år 2003 så var Mäki en annan man. Han var förvirrad. Han läste Platons alla skrifter, lärde sig spela gitarr, odlade skägg och kallade sig för Obadiah. Han hade slutat kallat sig Mäki och börjat lyssna på Outkast, framförallt låten Hey Ya som var inne på den tiden.
Jag la även upp en cover på Youtube då det begav sig, nämligen den här:
Den vart väl hyfsad. Har dock gjort bättre covers genom åren
Stora kramar // Obadi...Eh, Mäki :)
Jag la även upp en cover på Youtube då det begav sig, nämligen den här:
Den vart väl hyfsad. Har dock gjort bättre covers genom åren
Stora kramar // Obadi...Eh, Mäki :)
Hej (c:<
Efter en evighet utan internet är Mäki tillbaks. Och nu fan är det dags att sparka igång den där bördan igen. Ett inlägg varje dag i minst en vecka framåt garanteras.
Bara för att visa vilken kvalité bloggen kommer hålla framöver så är det lika bra att sätta ribban sky high med denna låt.
P u s s : )
Bara för att visa vilken kvalité bloggen kommer hålla framöver så är det lika bra att sätta ribban sky high med denna låt.
P u s s : )
