Expressen
Jag tycker egentligen inte om Expressen. Eller Aftonbladet för den delen heller. Man apar egentligen bara efter brittiska skvallertidningar, men gör det på ett sämre och mer osmart sätt, vilket är trist. Men hur som helst så skrev Expressen följande recension av Takidas nya skiva (Takida som jag nu på sistone har fått reda på stavar sitt namn tAKIDA...Omg):
Som en sur uppstötning från de mörka postgrunge-åren kommer nu ännu en skiva av Takida.
Enligt gruppen själva har de utforskat sina mörkare sidor den här gången.
Det får vara hur det vill med den saken. Det enda mörker de kommer med är tanken på att det finns människor här i landet som faktiskt väljer att lyssna på den här musikaliska styggelsen.
En låt som ”As you die” gör mig visserligen rädd för döden, men mest för att jag inser att rockrecensenternas eget lilla helvete antagligen ackompanjeras av just den här skivan. Och det vore ett fruktansvärt straff. Lite evighetseld och en gnutta svavel vore ett behagligt bastubad i jämförelse.
Nu är Takida i och för sig inte obegåvade, de saknar bara a lla ansatser till något som över huvud taget skulle kunna kallas god smak. I stället har de gjort en häxblandning på Nickelback, Staind och Linkin Parks ångestpekoral kryddat med lite gothrockigt kajalpyntat svårmod och äktsvensk duktighet.
Problemet är att de inte riktigt lyckas leva upp till pretentionerna. Det låter så tryggt och helgjutet och stabilt att det bara blir teater av det hela. Man tror inte ett dugg på sångaren Robert Pettersson och hans band. Så i slutändan är ”The darker instinct” inget mer än en pint proteindrinksrock som antagligen specialkomponerats för att förpesta alla Sveriges träningslokaler under det kommande året. Man skulle därmed utan att överdriva kunna kalla Ångegruppens senaste album för en fara mot folkhälsan.
Behöver jag ens säga att betyget blev en etta? FNIIZIZIZIZIIZIZIIZIZIZIZZ
Det här är min vän Simon. Och jag vet för realz att ingen tjej sagt nej till denna sängkammarblick.
Som en sur uppstötning från de mörka postgrunge-åren kommer nu ännu en skiva av Takida.
Enligt gruppen själva har de utforskat sina mörkare sidor den här gången.
Det får vara hur det vill med den saken. Det enda mörker de kommer med är tanken på att det finns människor här i landet som faktiskt väljer att lyssna på den här musikaliska styggelsen.
En låt som ”As you die” gör mig visserligen rädd för döden, men mest för att jag inser att rockrecensenternas eget lilla helvete antagligen ackompanjeras av just den här skivan. Och det vore ett fruktansvärt straff. Lite evighetseld och en gnutta svavel vore ett behagligt bastubad i jämförelse.
Nu är Takida i och för sig inte obegåvade, de saknar bara a lla ansatser till något som över huvud taget skulle kunna kallas god smak. I stället har de gjort en häxblandning på Nickelback, Staind och Linkin Parks ångestpekoral kryddat med lite gothrockigt kajalpyntat svårmod och äktsvensk duktighet.
Problemet är att de inte riktigt lyckas leva upp till pretentionerna. Det låter så tryggt och helgjutet och stabilt att det bara blir teater av det hela. Man tror inte ett dugg på sångaren Robert Pettersson och hans band. Så i slutändan är ”The darker instinct” inget mer än en pint proteindrinksrock som antagligen specialkomponerats för att förpesta alla Sveriges träningslokaler under det kommande året. Man skulle därmed utan att överdriva kunna kalla Ångegruppens senaste album för en fara mot folkhälsan.
Behöver jag ens säga att betyget blev en etta? FNIIZIZIZIZIIZIZIIZIZIZIZZ
Det här är min vän Simon. Och jag vet för realz att ingen tjej sagt nej till denna sängkammarblick.
Kommentarer
Postat av: M
+2
Postat av: Chinese guy
Aj, jag känner hur upphovsrättslagarna borde skärpas när mitt asiatiska jag läggs ut på diverse ockulta sidor som denna. Hoppas FRA bevakar dig
Trackback
