Mancandy :Ppp

Hej o hå vilken givande titel. Jag gör denna långa historia kort och spolar tillbaks tiden ca 26 månader. Vi var på Metallica i Århus, Danmark. Eller, vi befann oss framför scenen de skulle kliva på om 4 timmar. Efter en timme eller två börjar det första förbandet. De var tydligen ganska stora i Danmark då de kom därifrån. Musiken de spelade var som att ta gift. Riktigt dåligt gift. Det gjorde ont i hela kroppen och inte fan blev det bättre av att han som sjöng såg ut som nån jeffla Elvis-wannabe plus att han lät förjävligt. Ni vet när man går efter en högt trafikerad väg och pratar i telefon men det är så jävla svårt att höra vad den andre personen säger pga allt oväsen trafiken gör och man blir sjukt galet irriterad - ungefär så kände jag under hela den spelningen. Två år senare så hörde jag kräken på svensk radio. Jag kunde inte heller glömma namnet sen jag hörde dem i Danmark. Det är nog ett bandnamn jag aldrig kommer glömma. Volbeat. De förföljer mig likt judarnas rätt i samhället. What?

Och Takida. De är ju faktiskt bättre än Volbeat. Det kanske beror på att jag förr om tiden lyssnade mycket på Creed och att Takida sedan dag ett försökt sitt bästa att låta som dem. Det är nog även därför jag avskyr bandet så mycket. Takida bevisar än en gång hur lite talang det faktiskt krävs för att slå igenom.

Här är ett bra recept för att slå igenom i dagens uppknullade musikvärld:

-Ta 3-4 riktigt obegåvade människor (OBS! En ska sjunga som en födande iller låter.)
-Be dem banka på sina instrument och be sångaren sjunga samma sak om och om igen (Exempel: I'm head over heels.)
-Betala ett skivbolag major money att signa dem.
-Ring runt och bombhota varje radiostation i Sverige att om de inte spelar Takida minst en gång i timmen så kommer saker hända.

Sedan att Takida förstör för sig själv genom att åka på turné får stå får dem. Lyssna från minut 3 och resten av klippet:



Så vackert.

Näe fifan, nu ska jag städa och gråta för att jag inte såg Deportees på yran. LaturZ