Mancandy :Ppp

Skräll att jag inte höll vad jag lova genom att skriva ett nytt inlägg varje dag. Glömde igår. Eller glömde och glömde, somnade halv tio. Halv tio. Jobbet har gjort mig till en ny män. Som i många avseenden är sämre. Fast rikare. Eller, typ inte.

Men ska iaf kompensera det nu med ett högst personligt inlägg. Ett inlägg som jag kort formulerade i huvudet under natten. Min kropp är knepig. Krokig, sne, stor, välutrustad och konstig. Jag kom att tänka på detta under natten för att jag har en rygg som krånglar. Den krånglar väldigt mycket, men ofta till och från. Har haft en riktigt kass ryggnatt. Det kanske beror på att min säng är för mjuk men jag tänker aldrig ge upp den ändå. It's the nice. Kanske beror på att jag har en svank som Jenna Jameson skulle döda för.

Det hör väl kanske inte till konstigheterna att folk har ryggar som krånglar men ett annat strålande exempel på min konstiga kropp är mitt öra. Mitt högra öra. Under sista året på gymnasiet fick jag någon sorts öronkatarr. Tar man öroninflammation och gångrar det med 978056 så får man det jag hade. Efter några dagar av sängliggande och många tårar så fattade jag beslutet att gå till sjukhuset. För att du, kära läsare, ska tycka extra synd om mig så kan jag säga att jag knappt kunde gå pga smärtan. Och då ser jag ändå mig själv som nån sorts Terminator när det kommer till smärtgräns. Hur som, the breaking point, då jag verkligen insåg att nånting måste hända, var när mitt eviga lock typ lade om sig i örat ungefär en gång i timman - alltså, omgrupperade sig ungefär. Och när örat gjorde denna procedur så gnissla mitt öra. Alltså, dra-naglarna-på-blackboard-gnissla. Det ekade i hela kroppen när örat gjorde detta. Och när min dåvarande flickvän låg brevé mig i sängen och faktiskt hörde hur örat gnisslade som jag insåg att nånting måste göras.

Lägg till det faktum att det under flera dagar runnit nåt gulorange grejs ur örat så begav jag mig till sjukhuset. Väl där så stoppa de in allt de kunde hitta ungefär i mitt öra. Men guess what - de hittade ingenting. Skräll. Det gick över några dagar senare.

Summa summarum av detta är att jag inte hör lika bra på högerörat som mitt vänster och att det knäcker till i hela örongången varje gång jag sväljer. Det kommer och går litegrann hur högt det knäcker när jag sväljer, ibland märker jag knappt det medan andra dagar låter det som nån drar av en tigersmällare, vilket är sjukt störigt.

Lägg till en kroniskt krånglande vänsteraxel (som jag olustigt nog fick genom att hoppa ner i min säng, yey) som jag mer än en gång tänkt slå av med en yxa så kan man kort och gott säga att jag ofta vantrivs i min kropp. Min kropp är inget jävla tempel, men ska försöka ändra detta nu under stundande vinterhalvår. VLCD-kur och adressändring till Step-In garanteras.

Ett av många humorbefriade inlägg här på Mancandy men erkänn att du (Martin) fann det intressant.

I nästa inlägg ska det hatas på Takida och Volbeat. Yey :)



Jag efter en jävligt felknullad kväll på LSD