Killing With Kindness
Jag var inte i USA särskilt länge. Jag vet inte exakt hur många dagar jag var där. Jag tänker inte börja räkna på det heller men jag skulle gissa på cirka 20-21 dagar.
20-21 dagar som i mångt och mycket var de bästa jag upplevt. Jag hade inte tänkt att avhandla min lilla resa där borta utan snarare påpeka en sak, nämligen hur otroligt trevliga jänkarna i allmänhet är.
De tre överväxta svarta killarna som vid Jack In The Box i Santa Monica spottade mot mig och skrek "cracker" är det solklara undantaget. De verkade inte speciellt trevliga alls egentligen och såhär i efterhand gjorde jag nog rätt som bara ignorerade dem och började gå snabbare istället för att stanna upp och fråga vad fan dom vill.
Nånting säger mig att jag hade råkat illa ut om jag frågat vad fan dom vill.
Gemene jänkarn drar sig inte för att säga good morning på morgonen och dylikt. Sånt överraskade verkligen Mäki och till skillnad från Sverige så låter det när någon säger sånt där borta verkligen som de menar det. Här, och speciellt i Östersund, så skulle det för det första aldrig vara någon som säger god morgon till en, och skulle någon göra det så skulle man först undrat om jag har typ en snorkråka över halva ansiktet eller snoppen hängandes utanför brallorna. Annars skulle nog personen som säger det vara ett retard.
Snela amerikaner.
Och deras personal i butiker och alla liknande jobb var även de trevliga på ett sätt som verkligen känns på riktigt. Det märks att deras genuina angenämenhet är rotad i en sorts kutym som aldrig har skådats i Sverige.
Engelskans rooted låter så ofantligt mycket bättre än rotad.
Så... Vad har vi lärt oss idag?
Lulz.
Naaaaaaw :)
Nästa inlägg här på Mansgodis blir redan nu i helgen så stay tuned för fan.
Piiiiiihhhhhhhsch
20-21 dagar som i mångt och mycket var de bästa jag upplevt. Jag hade inte tänkt att avhandla min lilla resa där borta utan snarare påpeka en sak, nämligen hur otroligt trevliga jänkarna i allmänhet är.
De tre överväxta svarta killarna som vid Jack In The Box i Santa Monica spottade mot mig och skrek "cracker" är det solklara undantaget. De verkade inte speciellt trevliga alls egentligen och såhär i efterhand gjorde jag nog rätt som bara ignorerade dem och började gå snabbare istället för att stanna upp och fråga vad fan dom vill.
Nånting säger mig att jag hade råkat illa ut om jag frågat vad fan dom vill.
Gemene jänkarn drar sig inte för att säga good morning på morgonen och dylikt. Sånt överraskade verkligen Mäki och till skillnad från Sverige så låter det när någon säger sånt där borta verkligen som de menar det. Här, och speciellt i Östersund, så skulle det för det första aldrig vara någon som säger god morgon till en, och skulle någon göra det så skulle man först undrat om jag har typ en snorkråka över halva ansiktet eller snoppen hängandes utanför brallorna. Annars skulle nog personen som säger det vara ett retard.
Snela amerikaner.
Och deras personal i butiker och alla liknande jobb var även de trevliga på ett sätt som verkligen känns på riktigt. Det märks att deras genuina angenämenhet är rotad i en sorts kutym som aldrig har skådats i Sverige.
Engelskans rooted låter så ofantligt mycket bättre än rotad.
Så... Vad har vi lärt oss idag?
Lulz.
Naaaaaaw :)
Nästa inlägg här på Mansgodis blir redan nu i helgen så stay tuned för fan.
Piiiiiihhhhhhhsch
Kommentarer
Trackback
