Ctrl + C - Ctrl + V
Rolig rubrik :)
Jag tänkte inleda det här inlägget med att skriva en ursäkt för min bloggfrånvaro, men det gör jag inte. Jag tänker istället skriva ett ganska kort inlägg om min helvetesresa de senaste dagarna. Vissa kommer säkert tycka att jag överdriver, och det kanske med lite rätta. Jag är ändå en så kallad self whiner.
Hur som helst så började det i måndags. Det var då the halsont presenterade sig och bara klev in i min hals som en riktigt oinbjuden gäst. Halsen värkte och hostandet kickade igång. Feck, tänkte jag. Halsont går ju i princip inte över. Ever. Men iallafall så var ju inte det hela världen. Lite halsont i några år framöver är ju inte hela världen. Det var på tisdagen mitt riktiga helvete började.
Jag vaknade upp med halsont men i övrigt var det inte så farligt. Stina var på besök och kanske var det hennes härliga närvaro som gjorde att de dödliga bakterierna som lurade i min kropp inte bröt sig ut. Det kom att ändra på sig. Ju längre dagen gick så kände jag hur hela min kropp steg ungefär 10 grader i temperatur och tröttheten kom som ett slag på posten. Från den alltid lika tempofyllda Mäki som bara letar action dag in och dag ut till en soffpotatis som inte ens orkade spela CoD. Jag hade blivit allt jag hatat.
Jag har haft feber flera gånger i mitt sjukdomsliv men så här illa har det aldrig varit. Det började på eftermiddagen (just innan Stina skulle dra, märkligt nog) och hade jag lagt mig i ett badkar fram tills egentligen nu på kvällen så hade jag inte haft några problem alls att fylla det med ren mansgodissvett. Jag har verkligen svettats floder. Det går inte att betona nog. Men inte nog med det, jag har haft kolossal värk i 90% av min kropp. Huvudet har känts flera gånger som det på riktigt var på väg att sprängas, hela ansiktet har värkt (jag har även, av någon skum anledning, haft ohygglig tandvärk), bröstkorgen har gjort ont om jag andats djupt (alltså 0 sovtimmar i princip) och benen har även de strejkat. Magen och armar är de enda delarna av min kropp som fungerat normalt. Kanske en liten overshare men under de här dagarna har fan min nutsack varit den klart varmaste delen. Om min kropp legat på 41 grader så har godispåsen legat på det dubbla. Det ni.
Så hutlös feber, värk fanimig överallt och halsont. Vad mer då... Jo, öronvärk. Kanske den allra värsta värken of 'em all. Mitt djupa hat till öronvärk bottnar i att jag under sista året på gymnasiet fick öronkatarr som var av obeskrivlig smärta. Iofs fick jag aldrig riktigt veta vad mitt högra öra led av för när jag, mot alla odds, lyckades ta mig till sjukhuset med denna förjävliga smärta så hittade de inget fel i mitt öra. Eh, okej doc. Även fast det rann gul vätska konstant ur örat, jag hade världens öronlock och jag hade så ont att jag vid flertalet gånger grät så hittade doktorn inget. Tack för det. De skickade hem mig med orden "köp nässpray så löser det sig säkert". Bra råd. Tack vare detta har jag sämre hörsel på höger öra, så nästa gång ni ser mig prata i telefon så kommer jag med 100% säkerhet hålla telefonen mot vänster öra. Det suger. Jag vill ju kunna prata i höger med :PPpPPpP
Men iaf. Denna feber/värk/död höll i sig från tisdag eftermiddag till torsdag kväll. Dessa ~50 timmar har verkligen sugit. Nämnde jag det? LOOEL :Pp Totalt har jag kanske rört mig 40 meter under dessa dagar. Halsont har jag fortfarande men i jämförelse med arsenalen av sjukdomar jag haft så är det bara en petitess.
Nu är klagandet slut :))
Boy oh boy vad jag bor i en basketgalen stad. Små som dvärgar är invånarna med.
Hej då :)
Jag tänkte inleda det här inlägget med att skriva en ursäkt för min bloggfrånvaro, men det gör jag inte. Jag tänker istället skriva ett ganska kort inlägg om min helvetesresa de senaste dagarna. Vissa kommer säkert tycka att jag överdriver, och det kanske med lite rätta. Jag är ändå en så kallad self whiner.
Hur som helst så började det i måndags. Det var då the halsont presenterade sig och bara klev in i min hals som en riktigt oinbjuden gäst. Halsen värkte och hostandet kickade igång. Feck, tänkte jag. Halsont går ju i princip inte över. Ever. Men iallafall så var ju inte det hela världen. Lite halsont i några år framöver är ju inte hela världen. Det var på tisdagen mitt riktiga helvete började.
Jag vaknade upp med halsont men i övrigt var det inte så farligt. Stina var på besök och kanske var det hennes härliga närvaro som gjorde att de dödliga bakterierna som lurade i min kropp inte bröt sig ut. Det kom att ändra på sig. Ju längre dagen gick så kände jag hur hela min kropp steg ungefär 10 grader i temperatur och tröttheten kom som ett slag på posten. Från den alltid lika tempofyllda Mäki som bara letar action dag in och dag ut till en soffpotatis som inte ens orkade spela CoD. Jag hade blivit allt jag hatat.
Jag har haft feber flera gånger i mitt sjukdomsliv men så här illa har det aldrig varit. Det började på eftermiddagen (just innan Stina skulle dra, märkligt nog) och hade jag lagt mig i ett badkar fram tills egentligen nu på kvällen så hade jag inte haft några problem alls att fylla det med ren mansgodissvett. Jag har verkligen svettats floder. Det går inte att betona nog. Men inte nog med det, jag har haft kolossal värk i 90% av min kropp. Huvudet har känts flera gånger som det på riktigt var på väg att sprängas, hela ansiktet har värkt (jag har även, av någon skum anledning, haft ohygglig tandvärk), bröstkorgen har gjort ont om jag andats djupt (alltså 0 sovtimmar i princip) och benen har även de strejkat. Magen och armar är de enda delarna av min kropp som fungerat normalt. Kanske en liten overshare men under de här dagarna har fan min nutsack varit den klart varmaste delen. Om min kropp legat på 41 grader så har godispåsen legat på det dubbla. Det ni.
Så hutlös feber, värk fanimig överallt och halsont. Vad mer då... Jo, öronvärk. Kanske den allra värsta värken of 'em all. Mitt djupa hat till öronvärk bottnar i att jag under sista året på gymnasiet fick öronkatarr som var av obeskrivlig smärta. Iofs fick jag aldrig riktigt veta vad mitt högra öra led av för när jag, mot alla odds, lyckades ta mig till sjukhuset med denna förjävliga smärta så hittade de inget fel i mitt öra. Eh, okej doc. Även fast det rann gul vätska konstant ur örat, jag hade världens öronlock och jag hade så ont att jag vid flertalet gånger grät så hittade doktorn inget. Tack för det. De skickade hem mig med orden "köp nässpray så löser det sig säkert". Bra råd. Tack vare detta har jag sämre hörsel på höger öra, så nästa gång ni ser mig prata i telefon så kommer jag med 100% säkerhet hålla telefonen mot vänster öra. Det suger. Jag vill ju kunna prata i höger med :PPpPPpP
Men iaf. Denna feber/värk/död höll i sig från tisdag eftermiddag till torsdag kväll. Dessa ~50 timmar har verkligen sugit. Nämnde jag det? LOOEL :Pp Totalt har jag kanske rört mig 40 meter under dessa dagar. Halsont har jag fortfarande men i jämförelse med arsenalen av sjukdomar jag haft så är det bara en petitess.
Nu är klagandet slut :))
Boy oh boy vad jag bor i en basketgalen stad. Små som dvärgar är invånarna med.
Hej då :)
Kommentarer
Trackback
