Mancandy :Ppp

Mmm en riktigt bra dag i Mäkis värld. Fick höra nåt som jag väntat länge på och har äntligen blivit kvitt Luleåhelvetet. Lägenheten uppsagd och sista räkningarna betalda. Så nu är det till att kirra ett jobb hemma i good ol' Östersund och sedan är livet precis som Mäkattack vill ha det. Good times!




Kanske världens bästa sommarlåt, men den passar ju trots allt en dag som denna med.

PEAZ

För det första vill jag bara säga tack till alla er som fortsätter att läsa Mancandy. Kollade nyss statistiken och den är nästan konstigt hög med tanke på hur lite det egentligen skrivs här. Så tack :) Folk får gärna kommentera nångång ibland dock :'((

Anyhoooo så var det Skalet som fick nobelt besök av Mäki + crew och vilken dag det blev. Fint väder, perfekt före och bra stämning. Men en sån heldag när Mäki är inblandad så kan det ju inte inte hända några dråpligheter.

Dagen började så bra för Mäki som klev upp och tid och för en gångs skull glömde han inte nåt heller. Jag påminner till och med Jon om hans pjäxor som han var på väg att glömma. Jag blev lite som en levande check list där ett tag och mamma-rollen passade mig perfekt. Sedan började lite knasiga saker hända.

Till att börja med tappade Jon bort nyckeln till hans takbox så all vårt gear blev inlåst. Det sög verkligen när alla var så pepp att bara få på sig grejerna och hit the sloapes. Skiduthyrningsstället räddade dock skinnet på oss när vi på vinst och förlust frågade dem om de hade en avknipsare till ett hänglås. Det hade dom inte men däremot en järnsåg. Det lustiga här var att de ställde absolut inga frågor om utlåningen av sågen utan de gav oss bara en och sa lycka till, ungefär. Lite skumt med tanke på att egentligen alla bilar har ju en takbox på såna här ställen och en thieving spree inte alls skulle vara omöjlig för en illasinnad.

Hur som helst var det inte så jäklarns lätt att såga upp ett litet hänglås visade det sig. Bäckman, som lever för sågning och gymning, hade grova problem och paniken blev uppenbar hos oss alla. Men det visade sig att sågen mest bara var slö men att det faktiskt gick. Riktigt skönt. Så medan gräbsen stod och sågade passade Mäki på att gå och köpa dagskort åt han själv och Bäck. Misstag nr 1 blev då att betala Mäkis summa med Bäcks kort och vice versa vilket såklart blev dyrare för Mäki. Beh. Men gjort är gjort tänkte Mäki och traskade tillbaka till bilen. Där hade the ppl kommit rätt långt och var snart klar. Mäki fick för sig att han skulle bli hjälten och såga det sista. Efter några sågdrag var han när på att klyva både bilen och takboxen och insåg snabbt att det inte var något för honom.

Till slut fick vi loss hänglåset och glädevrål utbröt i gänget. Äntligen så skulle vi göra backarna osäkra. När alla klätt på sig och var good to go så tog vi en sista check i fickor att vi hade kort med oss, telefoner och lämnat kvar nyklarna i bilen. Allt tycktes först vara som det ska men sen så insåg Mäki att han inte hade Bäckmans kort på sig som han betalat hans dagskort med. Han hade inte heller gett det till Bäck utan kortet var borta. Än en gång spred sig paniken i gänget och livsglädjen sjönk betänkligt. Under cirka två minuter var Mäk och Bäck hopplösa men som tur var hade Mäki glömt kortet hos dagskortsäljarstället och när vi fick tillbaka det så var glädjen på topp. Igen.

Det visade sig att Mäki skulle bjuda på mer show snart. Första sittliften upp var där det hände. En något förvirrad och trött Mäki lyckades för första gången i världshistorien fastna med ena staven i själva säkringsgrejen man fäller ner när man åker upp. Det var när den skulle fällas upp när vi var framme som olyckan var framme. Mäki koncentrerade sig enbart på att få loss staven och det faktum att han var tvungen att stå upp när han var framme kom som aldrig in i hans välskapta huvud. Utan Mäki sitter ner och bufflar med staven när de andra ställer sig upp. I ett ögonblick av galenskap så lyckas han ramla men ändå få med sig staven. Men det var inte nog med det. Han fick loss staven men lyckades i samma veva få loss ena handsken och tappa bort den någonstans vid liftavhoppandet. En helt sjuk sekvens. Så en förvirrad Mäki sitter på ändan vid toppen med två stavar men bara en handske. Vänster hand var efter bara några sekunder på väg att förfrysa. Jon, som den Göran Kropp han visade sig vara, tog dock saken i egna händer och gav sig iväg på en titt och hittade fort den. En känsla av välmående fyllde Mäkis kropp. Handen i handsken and we're off!

Följande åk gick faktiskt bra. Inga särskilda grejer hände. En sak som blev uppenbart snabbt för Mäki är att hans skillz från ungdomen inte riiiiktigt fanns kvar och hans lår tål inte särskilt mycket. Men det är bara att träna :)))

Sedan vankades det öldrickande på toppen, men vem skulle egentligen köra hem? Med tanke på att senast sällskapet gjorde en liknande fjällutflykt och att Jon då fick köra hem en salongsberusad Mäki och en salongsberusad Bäcki så var han off the hook. Att Jon skulle få dricka öl var alltsåm spikat. Nu stod det mellan Mäki och Bäck om vem som skulle få dricka öl och vem som skulle få köra. En klassisk sten-sax-påse fick avgöra det. Bäst av tre var det som gällde. Mäki chansar på påse i första omgången med Bäckman körde på en stenhård sax. Satan. 1-0 till Bäck. I andra omgången satsade Mäki allt på en ännu stenhårdare sax medan Bäck körde på sten. Faaaaaaaaaaan. Bäckis och Jon fick alltså dricka öl på toppen medan Mäki drack cola. Men inte nog med det, han skulle även få köra hem först Jons Volvo till Svensta och sedan Bäckis bil från Svensta till stan. Det är fanimig långt.

Så öldrickandet visade sig ta ett tag och det blev snabbt mörkt ute. Sällskapet var tvungen att dra ner mot byn men Jon kom med den briljanta idén att dra på lite after ski och dricka mer öl. Mmm så skoj för Mäki. Så vi drog på after ski och blev kvar där en bra stund. De andra hann förfriska sig ganska snabbt och ett hyggligt coverband råkkade på scen. Det var ändå lite kul att se på asfulla studenter kl 17 på en måndag stå och hoppa till Bon Jovi. De andra drack öl och Mäki drack två glas vatten. Good times.

Sedan så körde vi hem. Inga dråpligheter hände trots asvärdelöst vägunderlag då det regnade. Att vi skulle köra på en älg efter en dag som denna kändes som rätt uppenbart. Men det blev aldrig av. Däremot så kom Mäki på just när vi parkerat i stan att han glömde sina nycklar i Jons bil. Som stod parkerad i Svensta. Helvete.

Men det löste sig ganska bra. Vi gick ner till Prästis och väntade på att någon kom ut ur porten och det gick ganska snabbt. Sedan så fanns det en extranyckel i skåpet utanför och sällskapet gick in och drack öl och pratade om djupa saker medan rullen John Rambo gick på TVn i bakgrunden. En jäkligt bra avslutning på en jäkligt bra dag som hade några randomincidenter.



Sjukaste bilden ever.

Det ryktas för övrigt om en repris på onsdag. Även känt som imorrn. Men då får Bäck bli den som kör och Mäki skutta till värdelösa coverband med en öl i handen. Om det blir av så kan det bli bra.

HEJ :)

Imorgon ska det tränas vidare på backside air i Skalet. Jag misstänker att jag faktiskt kommer sätta rackarn då, efter några veckors tränande.



Jag imorn?

För övrigt flyttar jag hem snart. Fuck Luleå :)

Droppin' the bomb 'n' I'm out! '''''''''

Jävla bönder.

Nu är jag inte van med konsekvent festande i andra städer än Östersund men inte fasen kan det finnas lika mycket bönder och liknande pack på krogen som blänger så där Fåker-elakt på en hela tiden. Igår exempelvis så tog jag och Bäck det jävligt piano hemma hos mig hela kvällen och såg den utmärkta dokumentären om Lemmy. Efter den var klar skulle jag skjutsa hem honom och klockan var då strax innan 2 på natten (alltså några minuter innan krogstängning.) Vi åker ner och hamnar såklart i O'Learys rökruta. För första gången någonsin så gick vi igenom den utan att höra en enda kommentar från någon. So far so good. Sedan skulle vi gå till p-huset och då står det en röd Audi vid vägen med 5 bönder som var oerhört jäkla stereotypa med foxkepsar och hela köret. Av någon anledning så sitter alla och dödsstirrar på oss när vi går förbi dem som de enkla män vi är. En av killarna ropade till Bäck "jag knulla din morsa igår. Bra ligg."

Jag börjar nästan tjuta av fnitter och Bäck brydde sig inte om dessa as. De var ju bara ute efter att bråka. Men då undrar man - varför håller folk på så här? Såna här saker har hänt mig countless times och det är fanimig uteslutande bara bönder som skriker såna här saker eller ger en blickar som verkligen skriker bråk. Jag förstår inte riktigt det där. Så sjukligt onödigt. Jag börjar bli brydd på om det är att bönderna hatar folk från sta'n eller bara folk som inte är som dem.

Aja, fuck 'em. Imorgon så ska det stora programmet utföras med after work, alkohol, goda vänners sällskap, retro-förfest med ölspel och Rock Band och säkerligen andra lustigheter. Det kan bli succé. Fast krogen blir det nog inte för jag hörde nyss att Östersunds stolthet, Ismen, ska lira på O'Learys och Mäki+sällskap kommer nog vara cirka 8 år över snittåldern.



63 bast och fortfarande den coolaste katten på två ben

I’m sure that I will always be
A lonely number like root three

The three is all that’s good and right,
Why must my three keep out of sight
Beneath the vicious square root sign,
I wish instead I were a nine

For nine could thwart this evil trick,
with just some quick arithmetic

I know I’ll never see the sun, as 1.7321
Such is my reality, a sad irrationality

When hark! What is this I see,
Another square root of a three

As quietly co-waltzing by,
Together now we multiply
To form a number we prefer,
Rejoicing as an integer

We break free from our mortal bonds
With the wave of magic wands

Our square root signs become unglued
Your love for me has been renewed

---

En fantastisk dikt som fångat många mattesnillens hjärtan genom åren. Det var jag som skrev den.

 

Och den obligatoriska bilden:

Såååå söööööt :)))

Det här är Mancandys 280:e inlägg genom åren. Mancandy är idag exakt 3 år och 3 dagar gammal. Du är ingen bäbis längre, Mansgodis. Gud så fin du blivit med åren.

Mancandy är idag en av Sveriges största bloggar. För mig.



Jag vet inte om jag är hög på chromosomes eller bara bakfull. Både och misstänker jag. Jag kan därför inte skriva nåt mer nu.

Jo just. Är i Östersund nu förresten och här är det varmare än i Luleå.

Rolig rubrik :)

Jag tänkte inleda det här inlägget med att skriva en ursäkt för min bloggfrånvaro, men det gör jag inte. Jag tänker istället skriva ett ganska kort inlägg om min helvetesresa de senaste dagarna. Vissa kommer säkert tycka att jag överdriver, och det kanske med lite rätta. Jag är ändå en så kallad self whiner.

Hur som helst så började det i måndags. Det var då the halsont presenterade sig och bara klev in i min hals som en riktigt oinbjuden gäst. Halsen värkte och hostandet kickade igång. Feck, tänkte jag. Halsont går ju i princip inte över. Ever. Men iallafall så var ju inte det hela världen. Lite halsont i några år framöver är ju inte hela världen. Det var på tisdagen mitt riktiga helvete började.

Jag vaknade upp med halsont men i övrigt var det inte så farligt. Stina var på besök och kanske var det hennes härliga närvaro som gjorde att de dödliga bakterierna som lurade i min kropp inte bröt sig ut. Det kom att ändra på sig. Ju längre dagen gick så kände jag hur hela min kropp steg ungefär 10 grader i temperatur och tröttheten kom som ett slag på posten. Från den alltid lika tempofyllda Mäki som bara letar action dag in och dag ut till en soffpotatis som inte ens orkade spela CoD. Jag hade blivit allt jag hatat.

Jag har haft feber flera gånger i mitt sjukdomsliv men så här illa har det aldrig varit. Det började på eftermiddagen (just innan Stina skulle dra, märkligt nog) och hade jag lagt mig i ett badkar fram tills egentligen nu på kvällen så hade jag inte haft några problem alls att fylla det med ren mansgodissvett. Jag har verkligen svettats floder. Det går inte att betona nog. Men inte nog med det, jag har haft kolossal värk i 90% av min kropp. Huvudet har känts flera gånger som det på riktigt var på väg att sprängas, hela ansiktet har värkt (jag har även, av någon skum anledning, haft ohygglig tandvärk), bröstkorgen har gjort ont om jag andats djupt (alltså 0 sovtimmar i princip) och benen har även de strejkat. Magen och armar är de enda delarna av min kropp som fungerat normalt. Kanske en liten overshare men under de här dagarna har fan min nutsack varit den klart varmaste delen. Om min kropp legat på 41 grader så har godispåsen legat på det dubbla. Det ni.

Så hutlös feber, värk fanimig överallt och halsont. Vad mer då... Jo, öronvärk. Kanske den allra värsta värken of 'em all. Mitt djupa hat till öronvärk bottnar i att jag under sista året på gymnasiet fick öronkatarr som var av obeskrivlig smärta. Iofs fick jag aldrig riktigt veta vad mitt högra öra led av för när jag, mot alla odds, lyckades ta mig till sjukhuset med denna förjävliga smärta så hittade de inget fel i mitt öra. Eh, okej doc. Även fast det rann gul vätska konstant ur örat, jag hade världens öronlock och jag hade så ont att jag vid flertalet gånger grät så hittade doktorn inget. Tack för det. De skickade hem mig med orden "köp nässpray så löser det sig säkert". Bra råd. Tack vare detta har jag sämre hörsel på höger öra, så nästa gång ni ser mig prata i telefon så kommer jag med 100% säkerhet hålla telefonen mot vänster öra. Det suger. Jag vill ju kunna prata i höger med :PPpPPpP

Men iaf. Denna feber/värk/död höll i sig från tisdag eftermiddag till torsdag kväll. Dessa ~50 timmar har verkligen sugit. Nämnde jag det? LOOEL :Pp Totalt har jag kanske rört mig 40 meter under dessa dagar. Halsont har jag fortfarande men i jämförelse med arsenalen av sjukdomar jag haft så är det bara en petitess.

Nu är klagandet slut :))



Boy oh boy vad jag bor i en basketgalen stad. Små som dvärgar är invånarna med.

Hej då :)

Jag och min lilla familj här i Luleå såg filmen Collateral igår. Jag vet inte riktigt men jag tror det var kanske sjätte eller sjunde gången jag såg den. En av mina absoluta favoritfilmer, även om den kanske inte kan jämföras med en sån film som American History X så är det själva känslan som är så grym. Tom Cruise är precis lika briljant som man förväntar sig och till och med Jamie Foxx är bra. Men jag ska inte skriva en recension.

Anledningen till att jag tycker att filmens stämning är så rackarns bra beror nog mest på att den utspelar sig i Los Angeles by night. Jag insåg under filmen att jag måste dit. Så enkelt är det. Måste jag ta ett jobb som personlig assistent (som är galet aktuellt just nu skall sägas) för att komma dit så gör jag det. Måste jag duscha av Fridolf P89 som inte badat på tre veckor så gör jag det. Måste jag torka av hans rumpis efter han lättat på tvåans tryck så får jag väl svälja min stolthet och torka rumpisen.

Allt är upplagt så rackarns bra så att jag inte kan låta tillfället glida mig ur händerna. Jag har gratis boende i Los Angeles. I de finare delarna med för den delen. En flygresa behöver inte kosta så mycket, men då måste jag boka snart. Jag antar att jag har flygsällskap åt nåt av hållen iaf då Jeppes lilla flamma också tänkte åka dit i maj och hälsa på sin syrra. Att tajma in det är ju inte orimligt. Jag skulle gärna åka med en kompis men det verkar svårt. Jag har ändå me bro att fördriva dagarna med.

Det kommer säkert sluta med att jag säljer precis allt jag äger och skickar iväg ett fet SMS-lån sen drar jag bara. Det skulle vara värt det.



Let's riot.

MC Hammer - vill du hänga på? :PppP

Vi är snart en vecka in på det nya året. Tiden går faktiskt fort, trots relativt ointressanta dagar nuförtiden. Jag skrev ju i förra inlägget om mindre supande och det började inte så bra med att klämma in en redig fylla efter 5 dagar. Idag så kom jag överens med mig själv att ta det jäääävligt lugnt framöver, men kommande helg kan det bli svårt. Det är nämligen så att partyprissen Stina kommer på besök och utan att något alls egentligen är bestämt tror jag nog att jag kan skriva in en tvådagars i kalendern. Men det är hon värd!

Glöm förresten inte att spana in dyslexibloggen www.intedemdarjavlarna.blogg.se. Den handlar om våra liv i vackra Luleå och uppdateras faktiskt ganska flitigt nuförtiden. Dock så är den inte lika välskriven som Mancandy då andra personer (Johan) halvt smutsar ner den med sina luddiga meningar men huvudsaken är väl egentligen att den uppdateras. Kolla bara på Kissie. Hon kan inte stava för sitt liv men är ju rätt stor ändå. Jupp.

För övrigt så verkar det bli ett besök till Östersund 18 januari. Vet inte alls hur länge jag ska stanna men ska iaf säga hej då till min älskade bror då han ska till LA och plugga ett halvår. Misstänker att jag inte kommer ta mig iväg för att träffa honom så han borde ju åtminstone få sig ett propert farväl.

Jag märker verkligen att jag blivit mer känslosam på äldre dar. Jag vet inte vad som flugit i mig riktigt. Jag känner redan nu att det kommer bli asjobbigt att säga hej då till honom och säkert kommer ett par tårar fällas. Jag vet om att han bara kommer vara borta i ett halvår och att han kommer ha en blast men det är nånting med att han drar som redan nu känns oerhört jävla jobbigt. Usch. Såhär var det inte alls förr när de skulle ut och resa länge. Det som var kolugnt då är grymt jobbigt nu. Jag behöver hjälp.



Srsly, jag behöver hjälp.

Ah, seriöst blogginlägg fick sig en välförtjänt oseriös bild, precis som sig bör vara :)

2011. Inte alls lika fint som 2010 när det kommer till fina siffror men det kommer säkert funka det här med. Jag har inte gjort några nyårslöften men jag borde nog svänga ihop ett par.

Jag ska för det första dra ner på supandet rätt rejält. Jag börjar bli oerhört less på att vara bakfull nu och det går alltid så jäklarns mycket pengar när det ska hävas alkohol. Jag har sagt till mig själv och mina roomies att jag ska max supa en gång i månaden. Det får se hur det går med det...

Träna. Det är ganska lätt att träna om man har nån att göra det med och det kommer inte bli några problem bara vardagen här uppe i Luleå börjar forma sig som en riktig vardag bör vara. Eller nåt. I träningsväg så hade jag under 2010 egentligen bara en liten period på några veckor som jag verkligen tränade, och det är ju inte alls tillräckligt. Men jag är väldigt lättränad har jag märkt och bara det blir en del av vardagen så kommer allt te sig finemang.

Ok, så supa mindre och träna mer. Vad mer då...Spara ihop cash så jag kan åka till LA. Det gäller alltså att fortsätta att leva på den inslagna judevägen då. Men det kommer inte bli så svårt. Eller jag kan omformulera det. Ett av mina nyårslöften får bli att jag ska leva lite billigare. Jag är en riktig moneyspreader i vanliga fall men det ska det bli ändring på. Det går nog ganska väl hand i hand med supa mindre. Jupp.

Jag ska sluta bråka med folk också. Speciellt på fyllan (såklart) så har jag oerhört jäkla lätt att säga vad jag tycker och tänker om folk till folk. Det är inte direkt min bästa egenskap och det ska jag ändra på. Men det kommer jag fixa med. 2010 var ett ganska bråkigt år så jag är less på sånt nu. Jupp.

Det finns säkert fler grejer men det återkommer jag med. Jag är så bakis nu att jag inte kan tänka klart :PpP



Jo ett nyårslöfte till kan vara att om jag skaffar en hund så ska han få en hummerdräkt.

Hej då