Wherever We May Roam
Det är snart dags för Mäki att lämna land och rike för en liten stund. Ett nytt kapitel skall skrivas. Ett kapitel som har skrivits förr av andra personer på väldigt liknande sätt. Eftersom en bok om mitt liv kommer komma ut senare så har jag förhoppningsvis många år på mig att bestämma exakt vad kapitlet skall heta. Kanske kommer det heta Norgejobb. Ja, något sådant oerhört uppfinningsrikt och skojsigt kommer det säkerligen bli.
Den första oktober 2010 kommer Mäki + två kompanjoner lämna landet i hopp om förverkliga drömmar och mål.
Vart vi ska? Dit jobben finns. Nu på förhand har vi egentligen ingen aning.
Planen ser i runda slänger ut som så att vi tar ett riktigt hårt jobb som är välbetalt i ~4 månader och lever som ena riktiga judar under tiden och verkligen sparar så jeffla mycket som det bara går. Ett välbetalt jobb på vischan där det inte går att bränna pengar vore de bästa.
Mäki spår Norge
Risk att bli mentalt galen: 90%
Risk att börja hata de andra riktigt intensivt: 97%
Risk att mörda någon av de andra: 50%
Risk att bli snuskigt rik: 50%
Risk att börja tycka pasta smakar ren skit: 100%
Risk att jag kommer missa många underbara, målrika och extravaganta fotbollsmatcher: 78934723894% <--- :'(
Risk att få hemlängtan: 80%
Risk att sakna mamma: 100% :'(
Risk att jag kommer bli bäst i världen på FIFA 11: 1000%
Risk att jag kommer se över 30 serier: 95%
Risk att jag kommer gå på många dejter med Mrs. Höger: 1000000%
Hehe
Vad händer efter då?
Jo, på förhand så ser Asien väldigt lockande ut. Planen ser väl ut som sådan att besöka Thailands grannländer i ett par månader, och även då kanske Thailand itself. Känner mig dock rätt osugen på det landet. Glida runt i Vietnam, snatta i Laos och pröva på det erkänt rena knarket i Kambodja. Möjligheterna är obegränsade. Skulle jag ångra mig om jag snattade något som egentligen kostar 5 öre i Laos och få armen avhuggen som straff? Det tror jag. Så det ska jag inte göra.
Jag fick även reda på igår att min bror antagligen ska plugga i Santa Monica utanför L.A. i vår och det vore ju själva faun om man inte passade på att go gratis några nätter i Los Föckin Angeles.
Nu snackar vi om en riktigt hypotetisk framtid här men tänk att göra L.A. Vara där i kanske en eller två veckor, insupa kulturen som den kulturberikare jag är och bara leva drömmen. Kanske får jag hepatit c av Pamela, bli jagad av Mel Gibson eller kanske får jag medverka som statist i uppföljaren till A Night In Paris. Ojojoj. Big dreams.
Vem vet, lever jag som en jude även i Asien så gör man väl av med 20 kronor om dagen och då har jag alla chanser i världen att stanna förbi Las Vegas, Miami, NYC och, såklart, Jersey Shore på vägen hem till ett vårblommigt Östersund.
När vi väl blivit installerade i Norge och ordnat allt så tänkte vi boka en resa i och med första lönen så man verkligen har ett mål. Sedan blir det till att köpa en sån där lustig kalender där man river av en lapp per dag. Räkna ner till friheten. Till paradiset. Jesus, jag ska inte jinxa det så mycket så jag slutar skriva om det nu. Skulle inte förvåna mig om allt bara backfirade.
Jag fick även reda på igår att min bror antagligen ska plugga i Santa Monica utanför L.A. i vår och det vore ju själva faun om man inte passade på att go gratis några nätter i Los Föckin Angeles.
Nu snackar vi om en riktigt hypotetisk framtid här men tänk att göra L.A. Vara där i kanske en eller två veckor, insupa kulturen som den kulturberikare jag är och bara leva drömmen. Kanske får jag hepatit c av Pamela, bli jagad av Mel Gibson eller kanske får jag medverka som statist i uppföljaren till A Night In Paris. Ojojoj. Big dreams.
Vem vet, lever jag som en jude även i Asien så gör man väl av med 20 kronor om dagen och då har jag alla chanser i världen att stanna förbi Las Vegas, Miami, NYC och, såklart, Jersey Shore på vägen hem till ett vårblommigt Östersund.
När vi väl blivit installerade i Norge och ordnat allt så tänkte vi boka en resa i och med första lönen så man verkligen har ett mål. Sedan blir det till att köpa en sån där lustig kalender där man river av en lapp per dag. Räkna ner till friheten. Till paradiset. Jesus, jag ska inte jinxa det så mycket så jag slutar skriva om det nu. Skulle inte förvåna mig om allt bara backfirade.
Varför åker jag då?
Jag orkar inte med en kall och tråkig vinter till i Östersund. Inte en vinter utan mål eller något speciellt att se fram emot. Jag orkar inte sitta på mitt nuvarande jobb och få sämre betalt än orangutang på zoo. Jag vill tjäna ihop bra med cash och göra världen. Det kan jag inte i dagsläget. Jag vantrivs då hellre i Norge än här, för då har jag iallafall ett mål. Sen är det ju inte direkt så jag flyttar till Brasiliens djupaste skogar i 46 år framåt som vissa vill ha det till. Jag vill helt enkelt jobba ihop pengar i Norge i några månader och sedan dra utomlands i några månader. No biggie.
Norgejobb, jorden runt och komma hem till ett vårdoftande Östersund där precis allt är sig likt vore det absolut bästa. Big dreams.

Sovrummet i Norge?
Till slut vill jag avsluta det här otroligt upprepande och slarvigt skrivna inlägget med ett citat från Mark Twain som i mångt och mycket fungerat som en katalysator för mig gällandet det här projektet som jag skall bege mig ut på;
Twenty years from now you will be more disappointed by the things that you didn't do than by the ones you did do. So throw off the bowlines. Sail away from the safe harbor. Catch the trade winds in your sails. Explore. Dream. Discover.
Kommentarer
Trackback