Sleepless

Insomnia suger. Inte filmen alltså, utan att inte kunna sova suger.
Eller jag kan sova men jag kan inte sova särskilt bra. Jag är lite grann som Travis i Taxi Driver fast minus hans benägenhet att döda folk och ALDRIG sova.
Snitter väl kanske 5 timmars sömn per natt. Sitter som en bitter zombie på jobbet. Men det löser sig, det gör det alltid. Det kommer fixa sig till slut.

10 arbetsdagar kvar nu, sen vinkar jag kära kassan hej då. Tänk om jag kunde få sova 10 dagar i sträck. Cheesus så utvilad jag skulle vara.

Jag önskar jag vore en björn.

Wherever We May Roam

Det är snart dags för Mäki att lämna land och rike för en liten stund. Ett nytt kapitel skall skrivas. Ett kapitel som har skrivits förr av andra personer på väldigt liknande sätt. Eftersom en bok om mitt liv kommer komma ut senare så har jag förhoppningsvis många år på mig att bestämma exakt vad kapitlet skall heta. Kanske kommer det heta Norgejobb. Ja, något sådant oerhört uppfinningsrikt och skojsigt kommer det säkerligen bli.

Den första oktober 2010 kommer Mäki + två kompanjoner lämna landet i hopp om förverkliga drömmar och mål.
Vart vi ska? Dit jobben finns. Nu på förhand har vi egentligen ingen aning.

Planen ser i runda slänger ut som så att vi tar ett riktigt hårt jobb som är välbetalt i ~4 månader och lever som ena riktiga judar under tiden och verkligen sparar så jeffla mycket som det bara går. Ett välbetalt jobb på vischan där det inte går att bränna pengar vore de bästa.

Mäki spår Norge
Risk att bli mentalt galen: 90%
Risk att börja hata de andra riktigt intensivt: 97%
Risk att mörda någon av de andra: 50%
Risk att bli snuskigt rik: 50%
Risk att börja tycka pasta smakar ren skit: 100%
Risk att jag kommer missa många underbara, målrika och extravaganta fotbollsmatcher: 78934723894% <---  :'(
Risk att få hemlängtan: 80%
Risk att sakna mamma: 100% :'(
Risk att jag kommer bli bäst i världen på FIFA 11: 1000%
Risk att jag kommer se över 30 serier: 95%
Risk att jag kommer gå på många dejter med Mrs. Höger: 1000000%

Hehe

Vad händer efter då?
Jo, på förhand så ser Asien väldigt lockande ut. Planen ser väl ut som sådan att besöka Thailands grannländer i ett par månader, och även då kanske Thailand itself. Känner mig dock rätt osugen på det landet. Glida runt i Vietnam, snatta i Laos och pröva på det erkänt rena knarket i Kambodja. Möjligheterna är obegränsade. Skulle jag ångra mig om jag snattade något som egentligen kostar 5 öre i Laos och få armen avhuggen som straff? Det tror jag. Så det ska jag inte göra.

Jag fick även reda på igår att min bror antagligen ska plugga i Santa Monica utanför L.A. i vår och det vore ju själva faun om man inte passade på att go gratis några nätter i Los Föckin Angeles.

Nu snackar vi om en riktigt hypotetisk framtid här men tänk att göra L.A. Vara där i kanske en eller två veckor, insupa kulturen som den kulturberikare jag är och bara leva drömmen. Kanske får jag hepatit c av Pamela, bli jagad av Mel Gibson eller kanske får jag medverka som statist i uppföljaren till A Night In Paris. Ojojoj. Big dreams.

Vem vet, lever jag som en jude även i Asien så gör man väl av med 20 kronor om dagen och då har jag alla chanser i världen att stanna förbi Las Vegas, Miami, NYC och, såklart, Jersey Shore på vägen hem till ett vårblommigt Östersund.

När vi väl blivit installerade i Norge och ordnat allt så tänkte vi boka en resa i och med första lönen så man verkligen har ett mål. Sedan blir det till att köpa en sån där lustig kalender där man river av en lapp per dag. Räkna ner till friheten. Till paradiset. Jesus, jag ska inte jinxa det så mycket så jag slutar skriva om det nu. Skulle inte förvåna mig om allt bara backfirade.

Varför åker jag då?
Jag orkar inte med en kall och tråkig vinter till i Östersund. Inte en vinter utan mål eller något speciellt att se fram emot. Jag orkar inte sitta på mitt nuvarande jobb och få sämre betalt än orangutang på zoo. Jag vill tjäna ihop bra med cash och göra världen. Det kan jag inte i dagsläget. Jag vantrivs då hellre i Norge än här, för då har jag iallafall ett mål. Sen är det ju inte direkt så jag flyttar till Brasiliens djupaste skogar i 46 år framåt som vissa vill ha det till. Jag vill helt enkelt jobba ihop pengar i Norge i några månader och sedan dra utomlands i några månader. No biggie.

Norgejobb, jorden runt och komma hem till ett vårdoftande Östersund där precis allt är sig likt vore det absolut bästa. Big dreams.


Sovrummet i Norge?

Till slut vill jag avsluta det här otroligt upprepande och slarvigt skrivna inlägget med ett citat från Mark Twain som i mångt och mycket fungerat som en katalysator för mig gällandet det här projektet som jag skall bege mig ut på;

Twenty years from now you will be more disappointed by the things that you didn't do than by the ones you did do. So throw off the bowlines. Sail away from the safe harbor. Catch the trade winds in your sails. Explore. Dream. Discover.


Down with the sickness

Frågan är ju hur många som just nu har hittat sitt underbara krogragg för kvällen. Kanske sitter de mitt emot varann på McDonalds och slevar i sig maten efter ha först köhånglat i tio minuter för att beställa den där jättegoda Big Mac-menyn. Bjöd han henne på en drink inne på krogen? Ja, det skulle jag tro. Efter maten så gäller det bara att skaka av sig vänner från både höger och vänster för att kunna ta sitt krogragg i handen och vackert spatsera hem till den som bor närmast. Efter några minuters utbyte av kroppsvätskor somnar båda, och hela poängen med att ens gå ut har uppfyllts. Från att man gör sig redo med ett par öl i kroppen på eftermiddagen så är det ut-och-ragga-så-jävla-hårt-som-det-bara-går-mode't som är påslaget. Den som spelat i det klassiska bortalaget smyger hem innan solen gått upp för dagen, fortfarande berusad.
De lite mer nyanserade tankarna börjar gå upp medan kroppen förbränner alkohol. Fick jag ut så mycket av det här?
Ångesten kommer som ett brev på posten. Fan, vi hade ju oskyddat samlag. Äh, det är säkert lugnt.
Skiter i att testa sig. HIV-viruset slukar kroppen och det enda du kan göra är att bromsa upp en för tidig död.

Var det värt det?

Hur många får en könssjukdom ikväll? Och till vilket pris? Är dom där minuterna i sänghalmen värd all möda? Är det verkligen värt det?

Är inte livslånga könssjukdomar lite grann som tinnitus? Det finns olika grader av det och det är obotligt. Du kan antingen lära dig leva med det eller låta det sluka dig.

Bra jämförelse...

Trötta tankar genom ett par ögon som ser suddigt av trötthet.

Don't call it a comeback

Jepp. Då är man tillbaks efter några hemska, ohyggligt långa datorlösa dagar. Sålde min stationära burk ungefär samtidigt som jag beställde en bärbar och fick således bli datorlös i ett par dagar. Christ vilket i-landsproblem.

Fick en nördchock dagen jag fick datorn. När datorn var i mitt knä och installerades så bestämde jag mig för att spela lite CoDMW2 (lulz) på PS3. När PS3an drar igång dånar mitt surroundsystem igång i hela lägenheten och min 50 tums TV lyser upp hela vardagsrummet i hela världens varma färger. Lägg till att jag har ett Xbox360 bredvid PS3an under TVn och två hyllor fulla med DVD-filmer samt Blu-Ray-filmer ovanför den så får du kanske den allra största nördläggan norr om Manila. Snudd på att man ibland kommer i töntbrallan här hemma alltså.

Eftersom jag fick en sån nördchock så bestämde jag mig för att gå ut på stan och ta en glass och chilla med the kool katz.

Pic or it didn't happen, right?



Storsjö strand biatches

Ozric Tentacles

...är lite som Pink Floyd fast på väldigt mycket mer LSD och allt det gröna i hela världen. En grupp jag aldrig hört talas om tills idag. De spelar minst sagt psykadelisk musik. Jag tycker inte dom är särskilt bra, bara mer intressant och jag hade ingenting riktigt att blogga om och dessa spelas ändå i bakgrunden. Excuses, excuses.

Annars då? Jag vet inte, you tell me:



Nu är ju frågan om den här bilden är tillåten här på blogg.se.

Den som lever får se. PEYS!

Husmor

Jag har en riktigt husmordag. Städar, diskar och går med sopor. Viker kläder med förresten. Det är jobbigt, eftersom det är väldigt mycket, eftersom jag sällan städar, eftersom jag tycker det är tråkigt, eftersom jag är kille.

När var det jag "recenserade" Battle Studies av John Mayer här på bloggen förresten? Måste vara över ett år sedan. En mycket bra skiva som fortfarande snurrar flitigt hemma hos Mäkattack. Om än inte lika mycket som den aaaaaningen bättre skivan Continuum med samma artist. Just sayin'.

Dagens städlåt:




:)

RSS 2.0