Bra väder
För det första vill jag bara påpeka rådande vädret. Det är hemskt. Det gör ont i mig. Ända in till my core. Och i sånt här väder (alltså ca 6-7 grader och isande regn) stod jag och Johan igår och kämpade med att skruva ner flottjävlen medan moder jord kämpade emot. Men det gick. Kollade för övrigt en långtidsprognos på den härliga sidan yr.no och såg att det kan bli hyfsat weather om 9 dagar. Halleluja. Ljus i tunneln.
Det jag ska skriva om nu handlar så tokigt mycket om nåt annat så jag väljer kort och gott att "infoga horisontell linje" för att liksom sätta ner foten. Sätta ner den riktigt jävla hårt. Jo.
Jag är självutnämnd musikknarkare och när någon av mina favoriartister släpper nåt nytt så gör jag alltid så att jag fort som attan tankar ner det, lägger in det ännu fortare på mp3n och mysigt nog så släcker jag oftast eventuella påslagna lampor för att sedan sjunka ner i mina otroligt härliga säng och lyssna igenom skivan sådär toknoga. Gärna flera gånger.
Dock så händer detta inte så ofta för det är inte så jättemånga artister som ligger mig så pass nära hjärtat att de faktiskt förtjänar denna uppskattning. Men när det väl händer så är det en artist som gör mig löjligt uppspelt att jag mår nästan så bra att jag mår dåligt. Typ.
Nu var det dags igen. Mos Defs nya skiva The Ecstatic fick dock inte samma behandling pga bristande internet och påträngt besök av min favoritdalmas Simon. Dock så har skivan fått ovan beskrivna behandling ett flertal gånger. Jag har varit så uppspelt inför The Ecstatic att det är löjligt. Med risk för att låter väldigt wiggerish så kan man inte bli annat när man läser att Mos ska gå tillbaks till rötterna och stuket som gjorde Black On Both Sides så överjävligt bra och spola allt som gjorde pisskivorna The New Danger och framförallt True Magic till just piss. Lägg till det faktum att Madlib och Oh No lånat ut beats till Mos samt att han rimmar över ett av J Dillas alla. Ja, då är det inte långt ifrån en gemensam sarrefest i kalsongerna till alla som gillar Mos.
The Ecstatic gör ingen besviken. Den är precis lika bra som den ska vara helt enkelt. Inget jävla överjävligt sjungade hälften av skivorna och bedrövliga produktioner. Jag tänker inte recensera skivan här (jo det tänker jag) utan ger alla mina två läsare (Simon och Martin) uppdraget att lyssna på The Ecstatic.
Skivan får 5 Macattacks av 5 möjliga och här är ett smakprov på varför:
Just nu är det egentligen två skivor till jag kommer på såhär på rak arm i år som kommer få liknande behandling och det John Mayers nya och Muse nya. Kanske nån till. Men skulle inte tro det.
//George Latore Wallace
Det jag ska skriva om nu handlar så tokigt mycket om nåt annat så jag väljer kort och gott att "infoga horisontell linje" för att liksom sätta ner foten. Sätta ner den riktigt jävla hårt. Jo.
Jag är självutnämnd musikknarkare och när någon av mina favoriartister släpper nåt nytt så gör jag alltid så att jag fort som attan tankar ner det, lägger in det ännu fortare på mp3n och mysigt nog så släcker jag oftast eventuella påslagna lampor för att sedan sjunka ner i mina otroligt härliga säng och lyssna igenom skivan sådär toknoga. Gärna flera gånger.
Dock så händer detta inte så ofta för det är inte så jättemånga artister som ligger mig så pass nära hjärtat att de faktiskt förtjänar denna uppskattning. Men när det väl händer så är det en artist som gör mig löjligt uppspelt att jag mår nästan så bra att jag mår dåligt. Typ.
Nu var det dags igen. Mos Defs nya skiva The Ecstatic fick dock inte samma behandling pga bristande internet och påträngt besök av min favoritdalmas Simon. Dock så har skivan fått ovan beskrivna behandling ett flertal gånger. Jag har varit så uppspelt inför The Ecstatic att det är löjligt. Med risk för att låter väldigt wiggerish så kan man inte bli annat när man läser att Mos ska gå tillbaks till rötterna och stuket som gjorde Black On Both Sides så överjävligt bra och spola allt som gjorde pisskivorna The New Danger och framförallt True Magic till just piss. Lägg till det faktum att Madlib och Oh No lånat ut beats till Mos samt att han rimmar över ett av J Dillas alla. Ja, då är det inte långt ifrån en gemensam sarrefest i kalsongerna till alla som gillar Mos.
The Ecstatic gör ingen besviken. Den är precis lika bra som den ska vara helt enkelt. Inget jävla överjävligt sjungade hälften av skivorna och bedrövliga produktioner. Jag tänker inte recensera skivan här (jo det tänker jag) utan ger alla mina två läsare (Simon och Martin) uppdraget att lyssna på The Ecstatic.
Skivan får 5 Macattacks av 5 möjliga och här är ett smakprov på varför:
Just nu är det egentligen två skivor till jag kommer på såhär på rak arm i år som kommer få liknande behandling och det John Mayers nya och Muse nya. Kanske nån till. Men skulle inte tro det.
//George Latore Wallace
Kommentarer
Postat av: Sandra
Jahaa.. Va man inte medräknad som läsare då :(
Postat av: M-Fellon
fan, blev ju nästan solbränd av att lyssna på den där låten... dock så är det liten risk att jag orkar ladda ner någon skiva så skicka över skiten åt mig!
puzZ
Postat av: Anonym
Jadu Sandra, du kommenterar inte riktigt i samma utsträckning som mina fanboys.
Och du, Martin, äru skraj för ipred eller whad?!?!
Postat av: M-ington Steele
ehhhhh, ja! :( all these sleepless nights... will they ever end? /cut
Postat av: J
gött att höra att flottarbetet är igång! börjat flytta skiten till hans nya hem?
Postat av: Foamquick
Pytsan.. minsann jag som gjorde så att du ens har den där skivan din fruktkorg. Sen är den enda betygsättarskalan jag förstår Kissekatter, så jag fattar inte om du gillar den eller inte.
Trackback
