Mancandy :Ppp

Michael Jackson är död. Du, Michael, kommer få ett eget inlägg här på bloggen snart. Du förtjänar så mycket mer än bara ett R.I.P eller vila i frid.

Good timez i Mäkis värld framöver. Gatujohnny nästa helg, jobba i lite mindre än 2 veckor sedan får han semester i 2 veckor och den inleds med Metallica på Sonisphere. Sedan yran.

Bara vädret håller i sig låter det här ju bra. På pappret iaf. Dock så vet jag inte hur mycket min kropp klarar. En klassisk tvådagars fick det bli i helgen och levern börjar protestera. Tror njurarna börjar bli less på att gå på högvarv med. Gatufesten kan bli hårt. Och ska återupprepa förra årets 10-dagars på Yran så borde jag nog börja meditera på kvällarna. Eller man up bara. Svårt val.

Eftersom jag nuförtin jobbar ca 30 timmar per dygn så har jag blivit meget P3-skadad. Skadad in a good way skulle jag vilja säga. Typ en sån här låt är ju bara så fin:



Naanaaanaanananaanaaaaa

HEJDA

Ja förra inlägget backfirade ganska mycket iaf. Kommentarerna uteblev. Men det är bara kul. Eller inte.



Och ja, det där är en mustaschkam. Har penslat den sedan den där bilden togs med äggula så nu gratulerar inte längre folk mig när dom ser mig på gatan till en mäktig mustasch utan de brukar ofta be till mig. Jag är litegrann som ett vandrande mecka. Och jag gillar't.

Det ser ut som det vart midsommar hemma hos Mäki. Time to cliiiiiiiiiiin

Utan att egentligen ha nånting alls att skriva om så loggade jag in på blogg.se. Och nu sitter jag här. Skrivandes.

Det är tuffa tider nuförtin men ljuset i tunneln är att jag fick nån sorts minisemester idag. 5 dagar ledigt. Känns bra. Inte sådär oj-jag-visste-inte-att-efterrätt-ingick-bra men ändå okej.

Man måste väcka nån sorts känsla här i bloggen har jag märkt för att kunna få kommentarer. Därför skriver jag nu till mina tre läsare:

Martin: Du är en sjuk slacker och en nörd av mått som inte existerar. Jag har sällan skrattat så mycket som när du åkte till Italien för att se Pearl Jam men festivalen blev inställd pga orkan. In your face.

Simon: Skräll att Leksand inte tog sig upp i elitserien. Good try though. Ehm... Din golfsving är värdelös.

Sandra: Din musiksmak kan defineras med ett ord: bedrövlig. Jag vill ofta kräkas av den. Ungefär lika dålig som din blogg.

Mäki 3
Tre nerds 0

Är det eventuellt någon till som läser den här bloggen kan jag garantera att jag är snyggare än dig. Fyfan hur du ser ut människa.

Va? Vad sa ni? Ännu mer Mos Def? Jamenokejdå



Midsommar imorgon. Vill citera en viss Glenn Hysén efter Sveriges VM-fiaskot 1990: Det här var kuken, nu ska jag supa mig kanon på midsommar.

Jag med, Glenn, jag med.

Många radbyten här men det är bara skoj. Jag har odlat mustasch och ser numer ut som Magnum, fast med snyggare bil. Bild kanske kommer sen

//Mustaschen i midsommer

Ps Den var för dig, Simon ds

För det första vill jag bara påpeka rådande vädret. Det är hemskt. Det gör ont i mig. Ända in till my core. Och i sånt här väder (alltså ca 6-7 grader och isande regn) stod jag och Johan igår och kämpade med att skruva ner flottjävlen medan moder jord kämpade emot. Men det gick. Kollade för övrigt en långtidsprognos på den härliga sidan yr.no och såg att det kan bli hyfsat weather om 9 dagar. Halleluja. Ljus i tunneln.

---

Det jag ska skriva om nu handlar så tokigt mycket om nåt annat så jag väljer kort och gott att "infoga horisontell linje" för att liksom sätta ner foten. Sätta ner den riktigt jävla hårt. Jo.

Jag är självutnämnd musikknarkare och när någon av mina favoriartister släpper nåt nytt så gör jag alltid så att jag fort som attan tankar ner det, lägger in det ännu fortare på mp3n och mysigt nog så släcker jag oftast eventuella påslagna lampor för att sedan sjunka ner i mina otroligt härliga säng och lyssna igenom skivan sådär toknoga. Gärna flera gånger.

Dock så händer detta inte så ofta för det är inte så jättemånga artister som ligger mig så pass nära hjärtat att de faktiskt förtjänar denna uppskattning. Men när det väl händer så är det en artist som gör mig löjligt uppspelt att jag mår nästan så bra att jag mår dåligt. Typ.

Nu var det dags igen. Mos Defs nya skiva The Ecstatic fick dock inte samma behandling pga bristande internet och påträngt besök av min favoritdalmas Simon. Dock så har skivan fått ovan beskrivna behandling ett flertal gånger. Jag har varit så uppspelt inför The Ecstatic att det är löjligt. Med risk för att låter väldigt wiggerish så kan man inte bli annat när man läser att Mos ska gå tillbaks till rötterna och stuket som gjorde Black On Both Sides så överjävligt bra och spola allt som gjorde pisskivorna The New Danger och framförallt True Magic till just piss. Lägg till det faktum att Madlib och Oh No lånat ut beats till Mos samt att han rimmar över ett av J Dillas alla. Ja, då är det inte långt ifrån en gemensam sarrefest i kalsongerna till alla som gillar Mos.

The Ecstatic gör ingen besviken. Den är precis lika bra som den ska vara helt enkelt. Inget jävla överjävligt sjungade hälften av skivorna och bedrövliga produktioner. Jag tänker inte recensera skivan här (jo det tänker jag) utan ger alla mina två läsare (Simon och Martin) uppdraget att lyssna på The Ecstatic.

Skivan får 5 Macattacks av 5 möjliga och här är ett smakprov på varför:



Just nu är det egentligen två skivor till jag kommer på såhär på rak arm i år som kommer få liknande behandling och det John Mayers nya och Muse nya. Kanske nån till. Men skulle inte tro det.

//George Latore Wallace

Jag är tillbakaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa :DDDDDDDDDDDDDDDDDDDD

Efter 5345 veckors och tre livstider träder Mäki fram i rampljuset, the spotlight osvosv då han haft urkukande internet och en flytt att ta hand om. Men nu jäklar!!

Mycket snart kommer ett långt och utförligt inlägg om musiken 2009.

Har även kommit fram till (igen) att en uppdaterad blogg är en bra blogg så here we go!



YÄY!!!!

(c:  << den är för Simon

//Kristina S

:D