Sonisphere
Jaha. Då hade man sett Metallica för andra gången i sitt liv. Fysatanitrippelknarket vad bra det var. Orkar inte skriva nån lustfylld historia som jag gjort några gånger förut nu utan nöjer mig med några punkter och liknande.
-Blir väckt 5 på lördag morgon. Börjar åka 5:30. Är i Sundsvall ca 7 (värt att poängtera här är att jag gick och la mig ca 1 natten innan).
-Åker shotgun lagomt pigg hela vägen ner till Gävle dit vi kommer fram typ 10 eller liknande. Träffar upp Simon som får åka bitch.
-Vi hade med oss en totalt jävla värdelös GPS som höll på att kosta oss livet och som inte ens hittade E4an mellan Gävle och Sthlm. Vi gjorde det enda rätta och köpte en pissdyr karta på Statoil som kom att rädda oss. Men att undvika att fara igenom var tydligen omöjligt.
-Bra att veta när man ska åka igenom huvudstaden Gud glömde är att man måste jobba på Vägverket för att kunna hitta ut ur staden. Detsamma gällde Gävle. Läste såhär i efterhand att båda städernas slogan var: "One way in - no way out."
-Efter en timmes snurrande i Sthlm var vi äntligen på väg mot Norrköping. Obligatorisk bilkö på ca 40 min inträffar. Kul. Och lagomt stressande.
-Svänger in på Norrköping Västra (?) och äter på Max. Ett Max som även det var svårt att hitta. Men det var snajsigt gott.
-Ska ta E22an mot Västervik men misslyckas kapitalt och hamnar i Linköping istället. Mäki somnar
-Enligt rykten vaknar han efter en timme och förstår inte vart vi är. Tydligen var vi påväg till Hultsfred.
-Det dåliga vädret kommer likt ett partybrev på posten. Efter ett stopp eller två längst vägen så kommer vi fram i samhället med litet s - Hultsfred.
-Vi kämpar mot Guds retande och får faktiskt upp tältet i regnet (värt att notera här är Mäki stod under ett träd och klagade medan dom andra satte upp det)
-Hjältarna sätter sig i bilen, sätter på Metallica och fortsätter öldrickande.
-Regnet avtar, pojkarna med de stora skäggen kliver upp, höjer volymen och intensifierar (big word) öldrickandet. De skulle trots allt se Metallica om ca 5 timmar.
-Pojkarna traskar in på området, letar sig mot Hives och lyssnar på deras resterande 5 (?) låtar på lagomt avstånd. En bra start.
-Sedan är det en döperiod på 4 timmar för männen. Alltså, en döperiod för oss som inte dyrkar satan, sminkar oss med svart-på-en-kvart samt runkar till The Matrix pga alla deras läderkappor. Med andra ord en strålande idé att förgifta kroppen.
-
Hej. Det här inlägget skrev jag för nästan två veckor sen innan jag tröttna och det blev för mycket skrivande. Jag orkar inte skriva klart det hela men Metallica var oerhört bra, Kolmården var väldigt bräk och 200 mil i en liten bil kan liknas med riktigt gammal ölhandduk.
Skrivs lite i bloggen nu men det finns så mycket gammalt fint här att läsa att det inte är tillåtet att klaga.
Yran var förresten bra den med. KNARK
-Blir väckt 5 på lördag morgon. Börjar åka 5:30. Är i Sundsvall ca 7 (värt att poängtera här är att jag gick och la mig ca 1 natten innan).
-Åker shotgun lagomt pigg hela vägen ner till Gävle dit vi kommer fram typ 10 eller liknande. Träffar upp Simon som får åka bitch.
-Vi hade med oss en totalt jävla värdelös GPS som höll på att kosta oss livet och som inte ens hittade E4an mellan Gävle och Sthlm. Vi gjorde det enda rätta och köpte en pissdyr karta på Statoil som kom att rädda oss. Men att undvika att fara igenom var tydligen omöjligt.
-Bra att veta när man ska åka igenom huvudstaden Gud glömde är att man måste jobba på Vägverket för att kunna hitta ut ur staden. Detsamma gällde Gävle. Läste såhär i efterhand att båda städernas slogan var: "One way in - no way out."
-Efter en timmes snurrande i Sthlm var vi äntligen på väg mot Norrköping. Obligatorisk bilkö på ca 40 min inträffar. Kul. Och lagomt stressande.
-Svänger in på Norrköping Västra (?) och äter på Max. Ett Max som även det var svårt att hitta. Men det var snajsigt gott.
-Ska ta E22an mot Västervik men misslyckas kapitalt och hamnar i Linköping istället. Mäki somnar
-Enligt rykten vaknar han efter en timme och förstår inte vart vi är. Tydligen var vi påväg till Hultsfred.
-Det dåliga vädret kommer likt ett partybrev på posten. Efter ett stopp eller två längst vägen så kommer vi fram i samhället med litet s - Hultsfred.
-Vi kämpar mot Guds retande och får faktiskt upp tältet i regnet (värt att notera här är Mäki stod under ett träd och klagade medan dom andra satte upp det)
-Hjältarna sätter sig i bilen, sätter på Metallica och fortsätter öldrickande.
-Regnet avtar, pojkarna med de stora skäggen kliver upp, höjer volymen och intensifierar (big word) öldrickandet. De skulle trots allt se Metallica om ca 5 timmar.
-Pojkarna traskar in på området, letar sig mot Hives och lyssnar på deras resterande 5 (?) låtar på lagomt avstånd. En bra start.
-Sedan är det en döperiod på 4 timmar för männen. Alltså, en döperiod för oss som inte dyrkar satan, sminkar oss med svart-på-en-kvart samt runkar till The Matrix pga alla deras läderkappor. Med andra ord en strålande idé att förgifta kroppen.
-
Hej. Det här inlägget skrev jag för nästan två veckor sen innan jag tröttna och det blev för mycket skrivande. Jag orkar inte skriva klart det hela men Metallica var oerhört bra, Kolmården var väldigt bräk och 200 mil i en liten bil kan liknas med riktigt gammal ölhandduk.
Skrivs lite i bloggen nu men det finns så mycket gammalt fint här att läsa att det inte är tillåtet att klaga.
Yran var förresten bra den med. KNARK
Kommentarer
Postat av: bitchåkarn
fantastiskt att ingen har kommenterat detta inlägg, tycker du borde skriva en bok om denna resa, well done mäki
Trackback
