Moment of Truth
Hej kära blogg. Jag brukar egentligen aldrig skriva nåt vettigt eller seriöst i dig men idag blir det andra bullar. Jag måste få summera min dag för er för att ni själva skall kunna förstå hur hepatit-framkallande den egentligen vart.
Och jag kommer skriva hela berättelsen i jag-form istället för om vår superhjälte Mäki då jag är alldeles för upprörd för sånt trams.
Det börjar med att jag vaknar klockan 7 av att alarmet går på mobilen. Somnade tidigast 4.01 i natt då klockan var det då jag kolla på den sist innan jag somnade. Vi avrundar uppåt och säger att jag fick sköna 3 timmar sömn. Perfekt för en dag som denna.
Vad skulle denna dag då gå ut på? Planen var att jag, Henke, Danne och Dala skulle dra till Trondheim för att gå på tre lägenhetsvisningar vi bokat. Ett löjligt stort steg framåt i hela åka-till-Norge-planen var om vi skulle få tag i en sådan denna vackra dag.
Jag kör första 15 milen till Storlien. Väl där ska jag parkera och gå in på Coop för att handla. Tydligen var bromsarna på bilen inte helt 100 så jag stöter i lite grann med bilen i parkeringsträet (eller vad fasen man ska säga) som är framför. Nån rolig plastsak åker av. Jag skyller misstaget på den värdelösa bromsen och att jag sov 3 timmar. Inte mitt fel.
Sen tar Danne över ratten när vi åker in i Norge. Jag vägrade så klart efter detta lilla missöde. Kanske var mitt fel ändå. Eller näe, kan det inte ha vart.
När vi väl kommer in till Trondheim efter ca 984359 kronor i tullpengar och allmänt knark-seg väg så är klockan 12. Första visningen var inplanerad till 16. Efter att GPSen totalslutat fungera så inser vi rätt fort att det kan bli svårt att hitta till olika bemanningsföretag osv då vi inte har adresserna. Vi åker till en random parkering någonstans i stan för att snacka igenom saker och ting. Vi inser då att det inte är någon mening att skriva in oss då vi utan lägenhet omöjligt kan veta när fan vi ska flytta in. Så det sket vi i. Vi hade adresserna till lägenheterna nedskrivna så vi går in på nåt hotell och tar en karta. Vi ringar in lägenheterna och inser att det inte kommer bli speciellt svårt att hitta dom. Men klockan är fortfarande bara 12. Så vi åker runt en sväng.
Vi åker otroligt random in till nån skola och parkerar på deras basketplan. Där hittar vi en fotboll och börjar lattja. Jag visar upp mina Zlatan-skills och dom andra ser bara tröga ut. Sen skjuter vi lite basket. Jag tänkte hoppas upp och köra min berömda windmill-dunk men vad händer? Jo, brallorna spricker mellan benen. Totalt. Så halva benet syntes ungefär. Så efter det blev det att sätta på jackan resten av dagen som gjorde susen. Skit.
Sedan tar vi bilen och åker ner till hamnen för att få nåt att göra. Jag somnar ganska omgående och vaknar en kvart före showtime. Perfekt. Klockan 16 knackade vi på hos den mycket trevliga damen och inspekterade lägenheten. Den var ganska fin. Kanske lite liten men absolut duglig. Efter ha ställt en massa frågor skakade vi hand med henne och sade att vi skulle ringa upp henne senare men att vi absolut var intresserade. Men hon hade fler inspektanter så det var ändå relativt oklart men kändes klar positivt.
Nu var klockan ca 16.15. Vi hade bokat två visningar till klockan 19.30 samt 21. Då lägenheten som vi skulle på visning på kl 21 låg i princip brevé den första så hade vi stenkoll på den men den som skulle visas 19.30 var en bit utanför city så vi tänkte att vi åker dit och kollar läget. Det låg en bit utanför stadsdelen Rosenborg och på samma höjd över havet som Åre skulle jag tro. Det låg väldigt högt och oerhört jobbiga backar att ta sig upp och nerför är inte bra för någon av oss. Alla var även väldigt kissnödiga (fint ord) och behövde lätta på trycket men då det fanns hus överallt så var det otroligt kiss-ovänligt område, ännu ett minus.
Vi sa till varann att det här måste vara nåt väldigt fint för att vi ska ens kunna tänka tanken att ta det. Men en visning hade aldrig skadat. Hur som haver stod vårt riktiga hopp på lägenheten som skulle visas 21 då den var möblerad och, enligt bilderna, även rackarns fin. Vi hängde uppe på backen på vår dötid mellan 16 och 19.30 när det ringde. Klockan kan ha vart ca 18 kanske. Det var han som hade lägenheten som skulle visas 21 som ringde. Han sa att lägenheten tyvärr redan blivit uthyrd till 3 svenskor. Dubbelfitta, liksom. Den som vi egentligen åkte till Trondheim för var borta.
Så vi ringde upp till 16-visnings-tanten för att berätta att vi tog den då. Men hon svarade inte. Så vi ringde igen. Inget svar. Så vi ringde igen. Inget svar. Så vi ringde igen. Svar!
Efter lite snack så sa hon att hon tyvärr inte hade lust att hyra ut den till 4 killar. Så den lägenheten försvann med. Efter samtalet frågade vi varann vad som egentligen problemet var. Det är ju ändå en deposition på 21 000 NOK så det borde väl inte spela nån roll om 2 st högeskole-tjejer bor där eller Harlem Globetrotters. Eller nåt.
Ungefär här tar historian slut då vi kom fram till att vi inte vill bo på berget bredvid Kattla och dom andra slank oss ur händerna. Det enda rätta var att fara hem.
Så... Spruckna brallor, rejält bortkastade tullpengar, rejält bortkastade bensinpengar, rejält bortkastade matpengar, dålig erfarenhet av Norge, halvtrasig bil osv osv.... Ekonomin är inte den bästa just nu heller så en one way ticket till Thailand skulle inte göra mig så bra tror jag. Fick även eventuellt två stycken fortkörningsböter också på vägen hem då jag inte riktigt lyckades se dom där nedrans kamerorna i nattens mörker.
Det finns säkert en massa fler negativa saker att skriva från denna skitresa men mitt i upprördheten, dvs nu, har jag säkerligen glömt dom flesta.
Efter ha sett det här så mår jag genast mycket bättre. Nu ska det bara förtäras alkohol i mängder under helgen så kanske livet inte är helt självmordsbenäget på söndag.
K R A M
Och jag kommer skriva hela berättelsen i jag-form istället för om vår superhjälte Mäki då jag är alldeles för upprörd för sånt trams.
Det börjar med att jag vaknar klockan 7 av att alarmet går på mobilen. Somnade tidigast 4.01 i natt då klockan var det då jag kolla på den sist innan jag somnade. Vi avrundar uppåt och säger att jag fick sköna 3 timmar sömn. Perfekt för en dag som denna.
Vad skulle denna dag då gå ut på? Planen var att jag, Henke, Danne och Dala skulle dra till Trondheim för att gå på tre lägenhetsvisningar vi bokat. Ett löjligt stort steg framåt i hela åka-till-Norge-planen var om vi skulle få tag i en sådan denna vackra dag.
Jag kör första 15 milen till Storlien. Väl där ska jag parkera och gå in på Coop för att handla. Tydligen var bromsarna på bilen inte helt 100 så jag stöter i lite grann med bilen i parkeringsträet (eller vad fasen man ska säga) som är framför. Nån rolig plastsak åker av. Jag skyller misstaget på den värdelösa bromsen och att jag sov 3 timmar. Inte mitt fel.
Sen tar Danne över ratten när vi åker in i Norge. Jag vägrade så klart efter detta lilla missöde. Kanske var mitt fel ändå. Eller näe, kan det inte ha vart.
När vi väl kommer in till Trondheim efter ca 984359 kronor i tullpengar och allmänt knark-seg väg så är klockan 12. Första visningen var inplanerad till 16. Efter att GPSen totalslutat fungera så inser vi rätt fort att det kan bli svårt att hitta till olika bemanningsföretag osv då vi inte har adresserna. Vi åker till en random parkering någonstans i stan för att snacka igenom saker och ting. Vi inser då att det inte är någon mening att skriva in oss då vi utan lägenhet omöjligt kan veta när fan vi ska flytta in. Så det sket vi i. Vi hade adresserna till lägenheterna nedskrivna så vi går in på nåt hotell och tar en karta. Vi ringar in lägenheterna och inser att det inte kommer bli speciellt svårt att hitta dom. Men klockan är fortfarande bara 12. Så vi åker runt en sväng.
Vi åker otroligt random in till nån skola och parkerar på deras basketplan. Där hittar vi en fotboll och börjar lattja. Jag visar upp mina Zlatan-skills och dom andra ser bara tröga ut. Sen skjuter vi lite basket. Jag tänkte hoppas upp och köra min berömda windmill-dunk men vad händer? Jo, brallorna spricker mellan benen. Totalt. Så halva benet syntes ungefär. Så efter det blev det att sätta på jackan resten av dagen som gjorde susen. Skit.
Sedan tar vi bilen och åker ner till hamnen för att få nåt att göra. Jag somnar ganska omgående och vaknar en kvart före showtime. Perfekt. Klockan 16 knackade vi på hos den mycket trevliga damen och inspekterade lägenheten. Den var ganska fin. Kanske lite liten men absolut duglig. Efter ha ställt en massa frågor skakade vi hand med henne och sade att vi skulle ringa upp henne senare men att vi absolut var intresserade. Men hon hade fler inspektanter så det var ändå relativt oklart men kändes klar positivt.
Nu var klockan ca 16.15. Vi hade bokat två visningar till klockan 19.30 samt 21. Då lägenheten som vi skulle på visning på kl 21 låg i princip brevé den första så hade vi stenkoll på den men den som skulle visas 19.30 var en bit utanför city så vi tänkte att vi åker dit och kollar läget. Det låg en bit utanför stadsdelen Rosenborg och på samma höjd över havet som Åre skulle jag tro. Det låg väldigt högt och oerhört jobbiga backar att ta sig upp och nerför är inte bra för någon av oss. Alla var även väldigt kissnödiga (fint ord) och behövde lätta på trycket men då det fanns hus överallt så var det otroligt kiss-ovänligt område, ännu ett minus.
Vi sa till varann att det här måste vara nåt väldigt fint för att vi ska ens kunna tänka tanken att ta det. Men en visning hade aldrig skadat. Hur som haver stod vårt riktiga hopp på lägenheten som skulle visas 21 då den var möblerad och, enligt bilderna, även rackarns fin. Vi hängde uppe på backen på vår dötid mellan 16 och 19.30 när det ringde. Klockan kan ha vart ca 18 kanske. Det var han som hade lägenheten som skulle visas 21 som ringde. Han sa att lägenheten tyvärr redan blivit uthyrd till 3 svenskor. Dubbelfitta, liksom. Den som vi egentligen åkte till Trondheim för var borta.
Så vi ringde upp till 16-visnings-tanten för att berätta att vi tog den då. Men hon svarade inte. Så vi ringde igen. Inget svar. Så vi ringde igen. Inget svar. Så vi ringde igen. Svar!
Efter lite snack så sa hon att hon tyvärr inte hade lust att hyra ut den till 4 killar. Så den lägenheten försvann med. Efter samtalet frågade vi varann vad som egentligen problemet var. Det är ju ändå en deposition på 21 000 NOK så det borde väl inte spela nån roll om 2 st högeskole-tjejer bor där eller Harlem Globetrotters. Eller nåt.
Ungefär här tar historian slut då vi kom fram till att vi inte vill bo på berget bredvid Kattla och dom andra slank oss ur händerna. Det enda rätta var att fara hem.
Så... Spruckna brallor, rejält bortkastade tullpengar, rejält bortkastade bensinpengar, rejält bortkastade matpengar, dålig erfarenhet av Norge, halvtrasig bil osv osv.... Ekonomin är inte den bästa just nu heller så en one way ticket till Thailand skulle inte göra mig så bra tror jag. Fick även eventuellt två stycken fortkörningsböter också på vägen hem då jag inte riktigt lyckades se dom där nedrans kamerorna i nattens mörker.
Det finns säkert en massa fler negativa saker att skriva från denna skitresa men mitt i upprördheten, dvs nu, har jag säkerligen glömt dom flesta.
Efter ha sett det här så mår jag genast mycket bättre. Nu ska det bara förtäras alkohol i mängder under helgen så kanske livet inte är helt självmordsbenäget på söndag.
K R A M
Kommentarer
Postat av: Martin
It's a sign... stay in Sweden, bitch
Postat av: Paula
HAHA alltså hur lyckas du?
Trackback
