Mancandy :Ppp -

Kapitel 3 - Long journey home

Förord av författaren:

Så var det dags. Tid för mytomspunna Hultsfreds-resan att få sitt slut. Det här kommer bli ett oerhört svårt kapitel att skriva för mig känner jag såhär på förhand för då jag tänker igenom händelserna på vägen hem kommer jag inte ihåg mycket. Det kan hända mellan varven att jag, författaren, får sticka in i mellan händelserna och helt enkelt förklara att jag inte kommer ihåg vad som hände. Men det kommer märkas.

Mäki var som en vildsint neandertalare under Rage Against The Machine-konserten. Från att skrika "wooooooooooooooooooooooooooooooooooo" under introt (som bestod av ljudet av larmsirener samtidigt som Zapatista-stjärnan lös på bakgrunden av scenen) till att hoppa giraff-högt under introt till Testify. Folk var nästan lika galna. Eller näe, egentligen inte. Mäki var som en apa som led av ADHD som bara stod och hoppade samt hade den där blicken som sa "Det här är mitt band. MITT! Ur vägen, bitchez". Mäki vill iaf tro att han hade den blicken samtidigt som han armbågade sig fram under Testify. Väl framme slutade låten. Ett par sekunder går den igen. Låten med stort L. Bulls On Parade. Kanske RATMs bästa låt och kanske den bästa låten genom tiderna. Utan tvekan den bästa iaf om man spelar den i 3545 decibel.

Så fortsätter det under konserten. Mäki står och hoppar runt i en stor moshpit samtidigt som han skrålar med i varenda låt. Att göra både och är samtidigt och ingen annan klarar det förutom Mäki, såklart. Mäki fick känslan att stå med ca 20 000 själsfränder under konserten då han emo nog stod för ett par sekunder och tänkte att det var så fint att såhär många personer kan dela samma kärlek till ett band. Till världens bästa band. När han vaknade ur sin JD-liknande dröm så fortsatte hoppningen och gjorde så under resten av konserten.

Sen tog det slut. Fast Mäki visste bättre. Det skulle komma en encore. Han kände sitt kära RATM bättre än de som gick. De kom tillbaka, till allas ljubel. De körde först Freedom och avslutade kalaset med Killing In The Name.

"Fuck you, I won't do what you tell me" har aldrig låtit bättre. Att stå och peka finger till en av sina stora idoler kändes dock lite konstigt, tyckte Mäki.

Sen var det slut och Mäki försvinner. Försvinner till en annan värld för några minuter. En värld utan trubbel och bara ren kärlek. Eller nåt sådant. Hur som haver så finner sig Mäki några hunder meter bort påväg till tågstationen. Han har ingen aning hur han hamnade där och insåg att han måste svävat i en sorts perfekt eufori.

Mäki går bort mot stationen med ett leende på läpparna. Han hade just sett Rage Against The Machine och konserten var sådär overkligt bra som man känner när man ser J-O Waldner slå den utan att titta (ni som är nördar kommer förstå innebörden). Om Mäki hade blivit skjuten i magen och förblött hade det utan tvekan vart med ett stort smajl. Total lycka med andra ord men en sak som oroade Mäki var att klockan nu var ca 01.40 och tåget hem gick 05.00. Vad skulle han nu göra? Han beslöt sig för att lägga sig på en bänk vid tågstationen och sova ett par timmar (ha i åtanke nu att våran hjälte vart vaken ohälsosamt många timmar i streck, ca 40 h uppskattningsvis) för att kunna vakna upp lagom till tåget. Sagt och gjort - Mäki somnade. Han vaknar dock ca 40 min senare av att han själv ropar något. Han har helt enkelt drömt nåt skumt. Mäki sätter sig upp, kollar runt och upptäcker till sin befrielse att ingen är i närheten och kan ha hört hans halvt pinsamma rop. Tills Mäki kollar åt höger. En man står där med en otänd cig i munnen och har en sån där frågande blick i ögonen som säger "vad fan håller du på med?". Mäki tycker det hela är pinsamt och sitter huttrandes och ser ner i marken. Mannen går självklart därifrån.

Tiden går. Tiden går sakta. Men den går. Klockan börjar närma sig halv 4 och Mäki undrar egentligen när dom ska börja släppa ombord folket på tåget som bara stod och väntade där. Han fryser. Fryser helt otroligt mycket. Det var snudd på minusgrader och Mäki hade bara en t-shirt + hood på sig. Han gräver fram 2 t-shirts till i ryggsäcken och sätter på sig dom men till ingen nytta. Det är fortfarande lika kallt och hans näsa är nästan en enda stor isbit. Han sitter fortfarande och tittar ner i marken huttrandes som aldrig förr och svär över att lokföraren aldrig kommer ut.

Med Coldplay i öronen och konstant tittande på mobilen för att kolla tiden så händer det plötsligt. Den där nedrans föraren kommer ut. "Huuurraaaaa" tänker Mäki medan han med ett flin ser på när föraren kliver ombord på tåget. Klockan var nu ca halv 5. Hottentotten var dock tvungen att gå igenom massa saker på tåget och vandrade fram och tillbaka på tåget och slog på saker här- och där. Mäki blev frustrerad. "Det är inte direkt som ett jävla flygplan, det är ett tåg och inget kan gå fel. Man drar i en spak" tänkte Mäki när han såg det där tjocka huvet gå fram och tillbaka på tåget.

Till slut kliver tjockisen ut och hojtar åt allt folk att det är klart att gå in. Mäki sprang in och satte sig på sin plats och somnade egentligen på en gång. Mäki vaknar upp någon mil innan där han ska av, Linköping, och sitter och reflekterar på resan hittills. Riktigt dryg men värd all tid, tyckte Mäki. I Linköping var det inte lång väntetid alls utan ca en halvtimme så det var sittandes på en bänk som gällde. Sen kom tåget till Stockholm. Mäki kliver ombord och somnar genast.

Han vaknar någon timme senare av hans medpassagerare på hans högersida ruskar i honom och säger något som Mäki, pga trötthet, inte uppfattar alls. Mäki tittar upp och ser att det står Stockholm C på skylten. Mäki säger "Oj! Här ska jag ju av!". Medpassageraren (kärringen) säger näsvist med jobbig röst "Ja det klart. Tåget går ju inte längre!". Mäki tyckte det hela var smått pinsamt och skyndar sig ut. Han tyckte hon var mycket oskön och funderade på att fälla krokben men höll sig ifrån den oerhört trevliga frestelsen för denna gång.

Författaren: Här har jag faktiskt ingen aning om tidsuppfattning längre. Den bör vara runt 11 då jag har för mig att nästa tåg gick 14. Well, keep reading.

Mäki kollar på klockan. "Vad fan ska jag göra i 3 timmar?" frågar han sig själv. Han letar upp Pressbyrån inne på T-centralen och köper en tidning plus mat. Sedan, efter obligatoriskt flörtande med mycket fin Pressbyrå-dam, sätter han sig på en bänk och läser. Det går ca en timme innan Mäki får magsår av allt konstigt folk som har sådär hysteriskt Stockholmsbråttom och går ner till spåret hans tåg går ifrån. Han finner ytterliggare en bänk i denna avsevärt mycket skönare miljö och fortsätter med sitt, dvs läsa och lyssna på mp3. Tiden går relativt fort och efter ett par timmar till bordar han tåget till Sundsvall. Vad händer där? Jo, Mäki somnar igen. Han vaknar upp i lagom tid till att tåget dyker upp i Sundsvall. Mäki tycker hela resan hem från Hultsfred än så länge gått väldigt fort med tanke på att han sovit till största delen.

Han kollar på klockan och ser att han har ca 1 timme på sig att äta nåt innan sista tåget mot Östersund går. Av hans otroliga Sundsvall-kännedom vet Mäki att det finns ett McDonalds i närheten. McDonalds mat smakar i regel ganska illa och 100% av de som jobbar/jobbat där är 100% fula. Men Mäki bortser från det faktumet och traskar dit. Mäki är olustigt trött fortfarande och när han beställer sitt mål så lägger han fram körkortet. Fulingen i kassan säger "Ehm, det här kan du inte betala med" varpå Mäki svarar "Joho! Jag vet att jag minst har typ 200 kronor på det där". Fulingen i kassan ser konstigt på Mäki utan att säga något. Mäki frågar sig själv vad fan killen vill egentligen innan han kom på att det faktiskt var hans körkort han lämnade fram och på ca en microsekund fipplar upp bankomatkortet istället. "Det här ska nog gå bättre" säger fulingen sådär Sundsvallsdrygt medan Mäki svarar "mmm" lagomt trevligt.

Efter hans relativt äckliga måltid går Mäki ut ur lokalen med 45 minuter på sig att döda. Han ser en motorvärmarestolpe där han fick snilleblixten att han kunde ladda sin döda mobiltelefon ett tag. På klockan i stolpen står det 17:13 och inte 17.45 vilket klockan egentligen var och tåget till Östersund gick 17.47. Då Mäki var så pass trött att tid egentligen var bara nåt väldigt orelativt så förstod han inte att tiden visade tvärfel. Då stolpen var väldigt nära tågstationen kunde han se ett tåg som det stod Östersund på rulla iväg men tänkte inte mer på det. Efter ha laddat mobilen ett tag kollade han på klockan och såg till sin stora förskräckelse att klockan är ca 18. "Fuckin' motorvärmarestolpe!!" tänkte Mäki medan han sprang till tågplattformen för att dubbelkolla allt. Visst var det tyvärr så att vår hjälte hade bommat sitt tåg.

Mäki såg även att nästan tåg gick vid 23-tiden så med tårar i ögonen sprang han in på stationen för att få väginstruktioner till Sundsvalls busstation. Efter rejält sicksackande genom Sundsvall innerstad så finner Mäki stationen. Han går in för att prata med någon om nästa buss mot Östersund men stationen var lite öde som Klövsjö under öppningsdagen på Clas Ohlson. Eller nåt.

Han gick runt byggnaden för att finna någon buss. Han ser tre stycken varpå en det stod Y-Buss på. Mäki höll tummarna och frågade om bussen skulle till Östersund istället för det andra hållet (dvs till skit-Stockholm) och chauffören nickade och sa "Japp, till Östersund. Ska du med eller?" ungefär som han vore en polare. Förträffligt trevlig chaufför och Mäki hoppade ombord med lite glädje inom sig istället för alla emotankar som drabbade honom när han insåg att han missat tåget.

På vägen hem såg Mäki "Bad Santa" på sin bärbara DVD (Mäki är så cool!!!) och fnissade ljudligt varpå folk sneglade lite konstigt åt honom. Mäki försökte hålla sig från att stundtals brista ut i asgarv men det var svårt och hände några gånger. Folket på bussen kollade på Mäki lite halvsurt och förstod inte alls varför han jollrade så mycket. Mäki bara flinade tillbaka på ett väldigt odrygt sätt. Väldigt bra resa hem då filmen är galet bra och tiden gick fort.

Väl framme i Östersund var det som vanligt ganska dött på stan, trots att det var en fredag. Han gick hem med ett leende på läpparna. En mycket rolig och äventyrsfylld resa hade fått sitt slut.

Mäki tog trevliga hissen upp. Öppnade dörren och slängde in väskan. Han var hemma.

That's all folks! All väntan var självklart värt det med tanke på den strålande texten jag just skrivit. Ha i åtanke att jag skrivit nästan allt i en "sittning" och att jag är rätt trött. Det är min bortförklaring till eventuella stavfel och strukturmissar.

H Ö R S

2008-09-19 @ 00:28:46 Allmänt Permalink

Kommentarer

Postat av: Martin

Mästerverk... allt jag kan säga.. you've done it again! anledningen till att du är så osmidigt att betala på donken, är det att du jämt blir bjuden eller?

2008-09-19 @ 22:54:51

Postat av: Neil Patrick-Harris(Poon handler)

This is LEGEN .. wait for it .. .. .. DARY!

2008-09-20 @ 01:35:20

Postat av: Mansgodis

Tack Martin :) Jag har åtminstone ett fan :)

:):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):)

2008-09-20 @ 18:48:38

Trackback