Avskrivning
Hihi, lustig rubrik.
Tänkte skriva lite om musik i detta fina inlägg. Notera ordet lite då jag är lite trött. Faktiskt.
Sitter här och lyssnar på Rage Against The Machine och känner mig allmänt rebellisk och lite fucktheworldyoyowaddupnigga-aktig. Sitter och funderar på hela det här emo-fenomenet.
För mig är en emo (säger man en emo? Låter som nåt djur. Jag tänker nog på Lama) en som har svart hår, svartmålade runt ögonen utav bara den, typ klä sig lite punkaktigt fast mycket fulare och ofta med sitt favoritband som tröja (enligt mina fördomar är alla emos mellan 13-16 år). Favoritbanden är Tokio Hotel, Good Charlotte, Panic! At The Disco, Green Day (ja, dom har blivit emo...och sellouts), My Chemical Romance, Simple Plan osv. Ni förstår ungefär vad jag menar.
Oh. Glömde en sak. Dom skär sig jäkligt mycket i armarna med. Den punkten är kanske viktigast.
Vart jag vill komma med detta? Behöver väl knappast säga det efter ovanstående men hur som helst avskyr jag hela emo-rörelsen. Vill inte säga för mycket då jag inte har full koll (eller har jag?) på allt sånt men ett ord summerar hela djävulskapet; Freaks.
Nu har jag nog fixat så att begreppet emo kommer stå som en av synonymerna till ordet djur i nästa års upplaga av Svenska Lexikon (som jag knappt kan vänta på att få lägga vantarna på).
Vidare. Har tänkt lite grann idag på vilka artister jag måste se innan jag dör. Det blev inte så många.
Metallica och Chris Cornell har jag redan sett. Alter Bridge blir den 11 februari. Foo Fighters blir det antagligen till sommarn. Mer då? Rage Against The Machine måste jag se. Annars kommer jag dö hemskt olycklig. Buhu.
Men dom spelar i Europa lite då och då så det gäller bara att pricka in rätt tillfälle. Är även snack om dom inför Hultsfred i sommar. Vore beyond words. Samma sak gäller Incubus. Era djävlar. U2. Er måste jag se.
Det är väl dom banden. Finns triljoner fler jag skulle vilja se. Men inte måste. Punkt.
Förvänta er del 2 av musik-inlägg i dagarna här. Så mycket mer måste hatas.
Some day. Hej
Tänkte skriva lite om musik i detta fina inlägg. Notera ordet lite då jag är lite trött. Faktiskt.
Sitter här och lyssnar på Rage Against The Machine och känner mig allmänt rebellisk och lite fucktheworldyoyowaddupnigga-aktig. Sitter och funderar på hela det här emo-fenomenet.
För mig är en emo (säger man en emo? Låter som nåt djur. Jag tänker nog på Lama) en som har svart hår, svartmålade runt ögonen utav bara den, typ klä sig lite punkaktigt fast mycket fulare och ofta med sitt favoritband som tröja (enligt mina fördomar är alla emos mellan 13-16 år). Favoritbanden är Tokio Hotel, Good Charlotte, Panic! At The Disco, Green Day (ja, dom har blivit emo...och sellouts), My Chemical Romance, Simple Plan osv. Ni förstår ungefär vad jag menar.
Oh. Glömde en sak. Dom skär sig jäkligt mycket i armarna med. Den punkten är kanske viktigast.
Vart jag vill komma med detta? Behöver väl knappast säga det efter ovanstående men hur som helst avskyr jag hela emo-rörelsen. Vill inte säga för mycket då jag inte har full koll (eller har jag?) på allt sånt men ett ord summerar hela djävulskapet; Freaks.
Nu har jag nog fixat så att begreppet emo kommer stå som en av synonymerna till ordet djur i nästa års upplaga av Svenska Lexikon (som jag knappt kan vänta på att få lägga vantarna på).
Vidare. Har tänkt lite grann idag på vilka artister jag måste se innan jag dör. Det blev inte så många.
Metallica och Chris Cornell har jag redan sett. Alter Bridge blir den 11 februari. Foo Fighters blir det antagligen till sommarn. Mer då? Rage Against The Machine måste jag se. Annars kommer jag dö hemskt olycklig. Buhu.
Men dom spelar i Europa lite då och då så det gäller bara att pricka in rätt tillfälle. Är även snack om dom inför Hultsfred i sommar. Vore beyond words. Samma sak gäller Incubus. Era djävlar. U2. Er måste jag se.
Det är väl dom banden. Finns triljoner fler jag skulle vilja se. Men inte måste. Punkt.
Förvänta er del 2 av musik-inlägg i dagarna här. Så mycket mer måste hatas.
Some day. Hej
Kommentarer
Trackback
